.SIGNERAT:LAURELBRANCH.

På mitt kontor hemma hos mig.

Där sitter jag ofta ofixad och sjavigt klädd (klädkod, någon?) Men det är inte konstigt - när jag i princip har tio-tolv steg  till kontoret på morgonen. Och där håller jag på med nåting hela dagarna. Alltid är det något som ska fixas. (Ja, jag har glasögon framför datorn numera. Terminalglasögon heter det. Jätteskönt för ögonen.)

Tänkte berätta lite om mitt jobb. Och reda ut ett par frågetecken.
En vanlig missuppfattning är att man tror att jag bara sitter och skriver. Eller att det bara är att sätta sig ned och skriva.
Att skriva ut artiklarna är faktiskt bara en liten del av mitt jobb, även om det självklart är den avgörande faktorn på om det blir en artikel eller inte.

Men jag gör en massa annat, som t ex:
Researchar (kan vara att kolla upp en plats jag ska vara på t ex, vem denne person jag ska intervjua är osv) - jaga/leta på lämpliga intervjupersoner - bestämma vilken utgångspunkt/hypotes jag ska för jobben (dvs. vilken vinkel jag ska ta) - formulera frågor - välja ut bilder jag fotat - skriva mejl till oss inom redaktionen och till folk och fä - skicka sms - läsa webbsajter, tidningar och tv (pejla läget) - läsa pressmeddelanden - leta efter dövnyheter - prata med folk - åka ut till intervjuer - redaktionsmöten... Emellanåt händer det att jag sätter mig ned och gör en illustration.
Och mycket annat.

Vissa dagar är det en helt sjuk mejltrafik, som jag skrivit om tidigare här och här.

Min arbetstid varierar ganska mycket. Generellt så är det kontorstid som gäller. Men. Det blir en del kvällar och helger också. Det händer att det är ett 24-7 jobb (jobba 24 timmar, sova 7 och så vidare) ibland kan det gå ett par dar där det händer absolut ingenting och då tar jag långluncher ute på stan och tar igen mig.

Ett varierande jobb - det är grymt kul. Och ett viktigt sådant, med ett tungt ansvar. Men det görs också under mycket frihet. Det gillar jag. Jag är glad att jag har det här jobbet. Även om det emellanåt kan te sig ensamt eller besvärligt och tungt. Men det är så i alla jobb. Antar jag.

---