En berättelse.
<<<-------------- (ARRANGERAD BILD) Den har ingenting med texten att göra.Jag vill dela av mig med en liten berättelse, som jag läste i Erlend Loes superbra bok "Naiv.Super.". Texten är något komprimerad.
Det var en pojke, som pallade äpplen från ett träd på gården ett par gårdar bort.
En dag klättrade han i det luggslitna träd som fortfarande gav sig ifrån äpplen.
Han hade pallat så många så att de som fanns kvar hängde högt upp.
Gubben som ägde gården hade märkt att någon pallat bort många äpplen på det där trädet. Men han såg aldrig någon vid det trädet. Men en dag ska han få se honom, tänkte han.
Pojken försökte plocka ned ett fint äpple som satt längst upp, och han sträckte på sig, samtidigt som han tog ett steg åt sidan, längre ut...
Trädet orkade inte mer, det föll ned till marken med en duns och följde med pojken i fallet. Gubben satt och drack kaffe när han hörde en dov duns och en pojke gråta. Han rusade ut på gården -
Mycket riktigt, han fick se vem det var som pallade äpplen.
- För..Förlåt farbrorn, att jag ... kved pojken.Han lyfte upp pojken, som landade på äpplena före på magen och nu hade en liten blandning mellan äpplen och äpplemos på sin tröja. Han tog honom in i huset.
- Ingen fara, pojk sa gubben.
- Jag ska inte göra om det, farbror! kved han gråtande.Frun såg bestört på, hon tyckte synd om pojken trots allt.
Gubben sa inget, utan frågade: - Är det du som pallat äpplen här hela sommaren?
- Ja.
- Och nu har du vält ned det fina trädet. Förstår du att det här måste straffas?
- Nej, snälla farbror..
- Nu ska vi hem till dig. Var bor du? frågade gubben till den lilla pojken, som nu kröp ihop sig på stolen och storgrät. Gubben rörde inte en min.
Han lyfte upp pojken och bar honom genom köket och sa till frugan:
- Blir lite sen. Låt maten vänta lite. Jag måste hem till pojkens familj.
Hemma hos pojken öppnade föräldrarna.
De såg gubben med deras son i famnen.
- Vad har hänt? frågade pappan oroligt.Gubben steg in och lät pojken gå.
- Nu ska jag prata med din far om vad du har gjort.
Efter att ha berättat klart det hela för pappan, kom de fram till att straffet skulle bli arbete på gården hos gubben tills han betalat till ett nytt träd.
Pojken kom varje onsdag, fredag efter skolan och hjälpte gubben att arbeta på gården. Det blev höst och vinter. Pojken gnällde inte, han arbetade hårt.
Sen kom våren.
Så var det en vecka kvar av vårterminen i skolan och snart hade han arbetat ihop det som behövts för att gubben ska köpa ett nytt träd.
Han kom den dagen, finklädd.
Frun bjöd på saffranspannkaka och gubben var på gott humör, de satt på altanen och fikade.
- Sådärja, sa gubben. Du har väl det sista med dig?Pojken nickade. Han lämnade pengen han egentligen skulle få i lön, men som gick till det nya trädet.
- Tack, pojk. Du har arbetat mycket hårt.Han gick till skafferiet, där han gömt alla pengar han sparat till trädet. Han stoppade pengarna i ett kuvert.
Pojken satt fortfarande på altanen med frun och smuttade på jordgubbssaft. Han tittade ut och såg det sista han gjorde på gården - han grävde en grop för det nya äppelträdet.
”Jag ska aldrig mer klättra upp i ett träd och palla äpplen” tänkte han.
Gubben kom tillbaka med kuvertet.
- Kom pojk, vi ska hem till dig.Pojken lämnade ifrån sig glaset och gick med gubben hem.
- Än är det inte över. Vi har en sak kvar, sa gubben. Alla blev fundersamma.Pojken lyste upp och lovade gubben att göra något bra av pengarna.
Han böjde sig ned till pojken så att de stod öga mot öga.
- Du har förtjänat den här. Gör nåt bra av det.
Pojken hade nu kuvertet i sin hand.
- Öppna det, sa gubben.
Pojken öppnade, och där fanns de sedlar som pojken lämnat ifrån sig till gubben hela året.
- Jag tänkte ändå bli av det där gamla trädet. Du har lärt dig din läxa, och här har du din belöning.
Lekte lite med tanken; vem pojken var, och det här dök upp i mitt huvud:
År 1911 grundades Herrljunga Saftfabriks- & försäljningsaktiebolag av en frikyrkopastor som behövde nattvardsvin. Det heter idag Herrljunga Cider.
Halleuja!
Tillbaka till väsentligheterna:
Visst är det märkligt att vissa människor berör en mer än andra. Nej, förresten. Det är inte märkligt.
Vill avsluta med en okänd men klok människas ord:
"För världen är Du kanske bara en människa, men för en människa kan Du vara hela världen."
Tankeväckande, tycker jag. Och sant.
Resten av veckan ska jag vara...
... försänkt i sömn -
Såhär trött o dan såg jag ut efter nästan fyra dygn i rad i arbete på Teckenspråksveckan, då man firade språkets 25 år som ett erkänt språk. Jag gick runt med kisade ögon, var hur trött som helst.
Pheu. Nu är man klar med arbetet och tar ledigt resten av veckan.
Det är jag värd.
Godnatt!
Såhär trött o dan såg jag ut efter nästan fyra dygn i rad i arbete på Teckenspråksveckan, då man firade språkets 25 år som ett erkänt språk. Jag gick runt med kisade ögon, var hur trött som helst.
Pheu. Nu är man klar med arbetet och tar ledigt resten av veckan.
Det är jag värd.
Godnatt!
Det finns bara en Henrik Larsson
Det är bara två idrottsmän jag känt hundraprocentig respekt för och det är Henrik Larsson och Mats Sundin. Henrik Larsson gjorde igår sin sista hemmamatch med Barcelona. Nu återvänder en av Sveriges största fotbollspelarna hem. Efter VM får vi se honom i Helsingborgs färger.
Att Barcelona hyllade honom efter två korta (okej, ett och halvt pga skadan ifjol) år är stort. Mycket stort. storklubben är känd för att inte värva vilka som helst. Samtidigt har Barcelona förvånats över hur proffsig Henke är. Han är en dröm för tränaren, lagkamraterna och för fansen, som ser en otroligt duktig spelare som dessutom är lagspelare.
Det finns en del som säger att det är för tidigt för honom att stiga ur manegen och återvända till det lilla allsvenskan. Jag tycker det är rätt, även om jag är lite kluven. Han återvänder inte som en föredettning. Han vill hålla en bra nivå i allsvenskan också. Dessutom vill familjen flytta hem. Jag tycker det var synd att han inte tog ett år till i Barcelona, men man kan inte få allt.
Det vet Henke också.
Hans karriär har varit allt annat än spikrak. Han har varken samma tur eller talang som Zlatan har. Han var knappast stjärna vid 23 års ålder. Istället köttade han på i holländska ligan 1993-1997 och vantrivdes i klubben Feyenoord och en tvist i domstol fick honom rätt att flytta till Celtic 1997 och fick spela där i sju år och gjorde hela otroliga 241 mål på 315 matcher i skotska ligan. Han är älskad i Glasgow och Barcelona. Det tror jag inte någon annan svensk lyckats med - att bli så älskad i två storklubbar som Celtic och Barcelona. Smeknamnet han fick i Glasgow är "GHOD" - det säger allt.
Han är också den ende svensk som vunnit Guldbollen. Att han gjorde det i Celtic gjorde det bara ännu bättre - ett mål där räknas till hälften så mycket som ett mål är i italienska Serie A eller engelska Premier League.
Benbrottet och knäskadan
Få spelare har så bra läkkött som Henke. Han bröt av benet i Celtic och kom tillbaka tidigare än beräknat. Jag var inte ensam om att tro att det var slut. Men han tog sig tillbaka. Och inte bara kom tillbaka, han tog Guldbollen. Sen vid 33 års ålder sprang han sönder knät och det såg mörkt ut. Jag tänkte dock den gången att Henke klarar nog av den skadan också. Samtidigt skulle kontraktet gå ut med Barcelona. Barcelona förlängde kontraktet med ett år. Bara gesten visade hur omtyckt och betydelsefull han är. Han kom tillbaka, och fick spela ännu mer i Barcelona. Hans sista match med Barcelona blir i Champions Leaguefinalen mot Fredrik Ljungbergs Arsenal FC.
Sverige och Henke
Henke slutade efter VM 2002(!) Han ville inte spela mer. Det var för mycket resor och så ville han koncentera sig på klubblaget och familjen. Folk var helt chockade. Jag skulle nog ta ordet "folkstorm" i sammanhanget, hela Sverige slöt upp och hundratusentals skrev på listor och bad Henke att stanna i landslaget, men han stod benhårt på sig. Han skulle inte spela mer i landslaget, han hade bestämt sig. Bara sonen Jordan fick honom att komma tillbaka - lagom till EM-slutspelet 2004. Och där minns vi bäst språngnicken mot Bulgarien - jag ryser när jag tänker på det. Det är många mål som är vackra, men språngnickar är vackra. Se bara på Martin Dahlins språngnick mot Ryssland i VM 1994, stenhårt i krysset.
Henke har alltid levererat i landslagströjan. Han gör inte bara mål - han gör allt, passar, tar löpningar och springer hem, skarvnickar. Hela han är osjälvisk, han gör andra bättre - det är det som gör honom stor.
Klassiskt svenskt lågmäld
Sen så är han klassiskt svenskt lågmäld och ödmjuk, vilket är skönt i Zlatan-tider...
Nu återvänder han till klubben han spelade för innan han blev proffs 1993: Helsingborgs IF.
Jag har långt gångna planer på att boka biljett på DIF-HIF på Råsunda den 5/8. Klart jag vill ta chansen att se Henrik Larsson i action - Jag tror det är bra för allsvenskan att spelarna kommer tillbaka och ger plats för det lilla extra och dessutom får ungdomarna i Sverige chansen att se dom på riktigt. Men så stora spelare som Henke Larsson kommer inte upp ofta - Hans storhet ligger inte i hans talang, den ligger i hans hjärta. Hans hjärta bankar för fotboll. Den har lett honom ut i världen och nu vill hjärtat visa hemlandet vad det kan.
FAKTA | HENRIK LARSSON:
Klubbar:
Efter VM: Helsingborgs IF
- FC Barcelona (04-06)
- Celtic FC (97-04)
- Feyenoord (93-97)
- Helsingborgs IF (92-93)
- Högaborgs BK (-92)
Meriter:
- VM-brons 1994. Spelade även EM 2000, VM 2002 och EM 2004 och ska spela VM 2006.
- Guldbollen-vinnare 1998.
- Tilldelades Guldskon som Europas främste målskytt 2001.
- Uefacupfinalist med Celtic 2003 (2-3 mot Porto - Henke gjorde båda målen för Celtic).
- Champions Leaguefinalist mot Arsenal 2006 (matchen spelas den 17 maj i Paris)
- Skotsk mästare fyra gånger (1998, 2001, 2002, 2004).
- spansk mästare två gånger (2004/05, 2005/06).
- skotsk skytteligasegrare fyra gånger (1999, 2001, 2002, 2003).
- Gjorde 242 mål på 315 matcher för Celtic.
- Har spelat 38 ligamatcher för Barcelona och gjort 13 mål.
- Landskamper/mål: 87/34.
Till slut:
Hans stil med integritet, svensk lågmäldhet och ödmjukhet kombinerat med en stark fysik (vid 35 års ålder har han en 25 årings kropp) och ett välutvecklat spelsinne och löpvilja (Hans ständiga rörelse gör honom ytterst svår att markera). Med dessa egenskaper har han gått rakt in i folks hjärtan. Ingemar Stenmark, förlåt mig, men jag vet inte någon annan som är så folkkär överallt än Henrik Larsson.