Grattis Ronnie Sandahl, du är etta här.

Vad läser jag på nätet? Jag läser oftast krönikor av olika slag, t ex; Ronnie Sandahl, ung journalist på Aftonbladet Stockholm, honom upptäckte jag rätt nyss och gillade direkt hans sätt att skriva. Ironi och humor men också livets väsentliga saker finns med i hans texter. Dessutom är han inte för privat - han är bara personlig. Det är en stor skillnad.

Jag har bestämt att ranka de fyra krönikörer som jag läser helst (dock blev jag förvånad av att det blev så många från Aftonbladet - alla.)

  1. 14517-53
    Ronnie Sandahl, Aftonbladet Stockholm.
    Har en underfundig humor och ironi som jag gillar. samtidigt skriver han inte skit, utan om livets väsentligheter. Han skäms inte för att skämmas, om man säger så. Sånt är livet, man får skämmas. Så enkelt är det.
    Rutinerad trots sina unga år; var världens yngsta journalist när han jobbade på FT, Falköpings Tidning som 14-åring. Hans krönikor finns på:
    http://aftonbladet.se/vss/stockholm/avd/0,4050,2769,00.html
  2. 14517-52
    Herman Lindqvist, Aftonbladet.
    En rutinerad f d. utrikeskorrespodent, numera krönikör och författare. Utlandssvensk som bott utomlands längre än han bott i Sverige. Ändå känns han svenskare än de flesta svenskar är. Upplevt många krig. Skriver ofta historiska böcker, det syns också i hans krönikor, som handlar om lite parallella saker mellan då- och nutid. Dock har hans form sjunkit något det senaste året. Skrivkramp, måntro? Annars enormt träffsäker.
  3. 14517-51
    Simon Bank, Sportbladet.

    Årets krönikör 2005. Hans krönikor innehåller bara sport. Nästan. Han skriver bra, med ett rikt bildspråk. Enda plumpen var när han skulle göra sig lustig över döva vid en liknelse men det blev helt fel. Rätt träffsäker i övrigt.
  4. 14517-54
    Peter Wennman, Sportbladet.
    Rutinerad journalist som skrivit på sporten på Aftonbladet så länge jag kan minnas. Hans fjärdeplats förtjänar han efter att ha följt med det engelska Drevet under Svennis tid i England. Hans krönikor därifrån resulterade i en bok, "Svennis Krig". Rekommenderar er den, om ni är intresserade av hur de behandlade Svennis.


Sanna Kallurs kväll smakade guld

Grattis Sanna Kallur till EM-guldet!
14517-48

Det var kul att se henne springa och vråla direkt efter målgången. Det var äkta glädje. Även de inre organen fick gåshud, så långt in gick min rysning.


Hon behöll fokus efter två tjuvstarter (som hon inte förorsakade) och sprintade hem EM. Hon bokstavligen seglade fram sista halvan av loppet. Jag har inte sett henne ofta och känner inte henne, men jag vet att det ligger mycket bakom ett guld - mycket blod, svett och tårar. Det är inte bara att slänga upp några häckar och göra 12.59 rakt av. Det krävs många års träning innan det sitter. Beundrar henne för det. Jag passar aldrig i en sån sport. Jag är ändå för långsam. När jag var som snabbast på hundra meter slätt tog jag 11,50 och jag var 15-16 år gammal. Hyfsat snabb skulle jag säga, men mina starter var fruktansvärt långsamma. Jag kommer aldrig kunna ta nån false start, aldrig, haha. De hann sticka tre-fyra meter innan jag stack iväg. Det är inget för mig. Däremot var jag snabb i hockeyrinken. Jag kunde åka runt rinken på 15-16 sek.

Jag saknar också det totala psyke som krävs för en individuell idrott. Jag arbetar nog bäst i grupp. Det är också snacket i omklädningsrummet och doften därinne - jag saknar doften de har i hockeyhallar, snus och shampoo och gammal svett och liniment och hockeytejp i en härlig mix - jag spelade ishockey i tio år, en tid som aldrig kommer tillbaka, men som jag minns tillbaka med ett leende. Det är också det där att man inte är ensam. Att man lirar tillsammans till seger passar mig bättre. Jag kan göra en halvdan match och laget vinna ändå. Det kan man inte på 100 m häck. Där är man dödsdömd om man tvekar under eller före loppet. ALLT ska stämma just då. Och det krävs en viss typ av människa att klara av det.

Jag slår vad om Zlatan hur skulle bli om han tvingades byta till friidrott. Jag vet att han skulle bli rädd för att stå där. Han skulle inte längre vara så stursk, den gode Zlatan. Han blir nog plötsligt en darrig och pissfärdig liten skolpojke som fått en taskspark ute på skolgården av en elak nia. Det vore en syn. Det står dock skrivet i stjärnorna att Zlatan fötts till fotbollspelare. Tur för honom.

Däremot har fotboll också pressade jag-är-ensam-situationer: straffläggningarna. Men det är inte samma sak, anser jag. Det är värre att totalt klappa igenom i ett lopp än att missa en straff. Man blir syndabock men det är ändå laget som spelat så dåligt att det blivit straffar.  Och straffläggningar är som ett lotteri, tycker jag. Eller?
Det är en intressant diskussion, om vilken sport som är värst för psyket.

Kallurs är födda samma år som jag - 1981

Nyfiken på vilka andra som fyller år samma år som mig, surfade jag in på Wikipedia och kollade upp vilka kända idrottsmän och kvinnor som föddes 1981. Och jag blev förvånad över antalet stjärnanfallare i fotboll, det var ju en hel drös med målfarliga typer. Däremot är det tunt med mittfältare...
Att Dum-Bush fick tvillingar två dagar innan mig var ju nåt nytt :)
Och se på systrarna Kallur, de föddes den 16 februari samma år som mig. En bra årgång, jag vet.



Fotbollspelarna:

Andra kändisar födda 1981

Och det fanns en som föddes precis samma dag som mig:

Lekte på myheritage.com

Jag var inne på sidan och laddade upp en bild på mig:
14517-47

Det kom fler än fyra träffar, jag visar de fyra första: Michael Vartan, Lauri Ylönen, Tom Cruise och Ricky Martin(?).
Var rätt kul. Men jag är inte alls lik nån av dom tycker jag. Döm själva och kolla nedan.

14517-4414517-4214517-4314517-45


Blommigt värre.

14517-41

Se, det blommar..!
Det är den första rosenskära jag har planterat ute på balkongen. Första gången jag har lite grönt där på balkongen också faktiskt (och jag har bott i lägenheten sedan augusti 2000...)
Det är rätt kul att se resultatet av något man gjort själv.
Eh, eller med mycket hjälp av solen då...

Det finns en solros, några physalis, omogna smultron, blåklint som lider av anorexia, tomater och lite dill som gulnat och en halvdöd luktärt(om det nu är luktärt, det som växer i krukan) på balkongen.
Dessutom finns basilika som trivs som fisken i vattnet och persilja (innan det dog).

Det är en kul grej som jag och Julia gör, vi testar lite grejer. Solrosen verkar inte bli fem meter i sommar pga att den står i kruka :( Hade varit coolt med en femmeters på balkongen... Solrosen e den jag bryr mig om mest - kanske bara för att den ska bli så lång som möjligt.

Hemma hos päronen i Uppsala är det en vanlig ros som växt om(!) solrosen bredvid!
Och den är lätt över två meter nu och har inte blommat än, det såg för jävligt ut. Solrosen måste ha prestationsångest nu... Den är knappt 1,2 m.

De har rosor på trädgården som brukar bli 1,3-1,4 m långa. Och en klätterros vid väggen men den ligger i lä med den ros som växt som fan. Men den kommer...

Det ska dock bli skönt att hösten ska komma på det sättet, att man slipper vattna, är lite trött på det faktiskt. Men det glömmer man när det blommar, vilket det gör det på min balkong!



Sedan tidigare har jag en min kaktus som följt mig hela örebrotiden, sedan 1998, och är faktiskt 8 år nu.

Jag har faktiskt haft två bonsaiträd tidigare - en dog pga exet skötte inte den när jag var borta i tre veckor (det tog slut senare också, kanske lika bra förresten), den andra var åt helvete misskött redan när jag köpte den. Helt fel jord och jag märkte det lite för sent och den dog i barnsäng. Amen.

Nu dröjer det ett bra tag tills jag gör ett nytt försök med bonsaiträd

hits