Frukost
Min frukost imorse - på Hälls, vid Olaigatan.
Inte så dumt alls. En kopp te, en rejäl fralla med allt möjligt i. Man vaknade till liv, kan man lugnt säga.
Vad jag skulle göra efteråt? Det får bli en hemlighet tills vidare.
På jobbet är det ganska lugnt just nu, julnumret är snart i tryck. Julstämningen ökar för varje dag nu, affärerna storsatsar för jul nu. Jag såg förresten lussebullarna stå framme inne i Hälls. Småbarnsmorsorna är redan ute och jagar presenter. Det är därför jag inte ska ha fem ungar på mitt samvete. Max två stycken (om man nu kan skaffa barn) så man slipper springa sådär till jul..! Usch.
Apropå dricka, har glögg hemma nu. Den ska nog avnjutas snart, lagom till helgen. Jag har redan druckit en hel del julmust.
Behöver jag skriva att jag älskar julen?
Humor på högsta nivå. Eller?
Checka in annonsen på blocket:
http://www.blocket.se/vi/19228734.htm?ca=8_s
Slå till, eller... Skratta?
Välj själv!
http://www.blocket.se/vi/19228734.htm?ca=8_s
Slå till, eller... Skratta?
Välj själv!
Snön är här. För tillfället. Bjuder på en bild från ifjol:
Barn på nytt: Jag, Henke i byggartagen på en stor snögubbe. Thomas och Richard var också med och slet. Vi gjorde aldrig klart den, men den blev skitstor. Sen blev det problem när vi skulle sätta huvet på gubbjäveln. Han fick leva utan huvud. Det gick bra, tyckte vi. Haha.
Grabbar! Vi gör om det i vinter, va?
Lite bilder från filminspelningen
Studion, visst är den ganska maffig?
Huvudrollinnehavaren i action - Antonia, min bildsköna motskådespelerska - Henrik, även min motskådespelare.
Jag, Antonia och Henrik spexar utanför DI.
Den första snöflingan har fallit...
... På min panna. Jag blev inte pytt i panna. Jag blev bara glad. Äntligen! Dessutom drack jag min första julmust i söndags. Fan vad gott. Nu vänder det: Mot jul!
Snön försvann lika fort som den kom. Den första snön försvinner alltid fort. Men jag ber till Kung Bore: Blås på med snö lagom till december, tack! En vit jul är alltid bra.
För övrigt, bilden är tagen på Vahallavägen i storstan. Det vill säga i Stockholm. Jag var där i helgen och spelade in en film i Dramatiska Institutets lokaler. Ja, ni läste rätt. Tomas är numera inte bara journalist. Han är också filmstjärna. Numera.
- Jag hör av mig när jag fått en Oscar.
*harkel*
Nej, det närmaste jag kommer en Oscar är innebandygalne Oskar Gustafsson. Han bor här i stan. Han har inte ens rätt stavning på Oscar. Så illa är det.
Kortfilmen ska visas i mars, på Visuell Films gala och eventuellt på en filmfestival i Kalifornien. Det är en konstnärlig kortfilm där jag spelar huvudrollen Gabriel, som blir dumpad av sin tjej Ronja. Gabriel försöker fly, men det är svårt.
Ett citat av en legend
Hittade ett gammalt citat av Osvald Dahlgren (1911-2003):
"Ödets lotter faller olika. En dövs väg är ofta törnbeströdd, idealitet skymmes ofta av felsteg och nederlag men lockar alltjämt till ett meningsfullt liv."
Osvald var en legendarisk profil inom dövidrotten och föreningslivet, både som aktiv och ledare. En stor personlighet och människa, helt enkelt.
Ibland får man acceptera det man fått. Och göra så gott man kan utifrån det. Men det här fick mig att ställa en fråga till mig själv (även om det spårar ur lite grand): Ska man försöka ändra det ödet gett en? Det går nog inte - ödet bestämmer ändå.
Hur länge håller ett CI-implantat, till exempel? Hur länge lever man? Sånt vet man inte förrän man testat, men jag antar det är på gott och ont.
Läste att den förste som fick pacemakern inopererad opererade sig 22 gånger och överlevde sina uppfinnare och läkare.
Hur långt får man gå för att få ett "meningsfullt" liv? Eller, vänta, vad är ett meningsfullt liv egentligen?
Någon som har ett bra svar på det?
"Ödets lotter faller olika. En dövs väg är ofta törnbeströdd, idealitet skymmes ofta av felsteg och nederlag men lockar alltjämt till ett meningsfullt liv."
Osvald var en legendarisk profil inom dövidrotten och föreningslivet, både som aktiv och ledare. En stor personlighet och människa, helt enkelt.
Ibland får man acceptera det man fått. Och göra så gott man kan utifrån det. Men det här fick mig att ställa en fråga till mig själv (även om det spårar ur lite grand): Ska man försöka ändra det ödet gett en? Det går nog inte - ödet bestämmer ändå.
Hur länge håller ett CI-implantat, till exempel? Hur länge lever man? Sånt vet man inte förrän man testat, men jag antar det är på gott och ont.
Läste att den förste som fick pacemakern inopererad opererade sig 22 gånger och överlevde sina uppfinnare och läkare.
Hur långt får man gå för att få ett "meningsfullt" liv? Eller, vänta, vad är ett meningsfullt liv egentligen?
Någon som har ett bra svar på det?
Petite moi - ett intervjuoffer igen
Jag och Rangfeldt intervjuas av SVT Teckentorget (Klicka på bilden - LÄNK)
På kort tid har jag blivit intervjuad tre gånger. Först tidningen Stiletten, UR-programmet Teckenspråksland och slutligen(?) SVTs webb-TV Teckentorget. Man kan undra vad som hänt..?
Inslaget som är uppe på Teckentorget handlade om dövinnebandy; det var finnkamp den 25 oktober i Sjöstadshallen i Stockholm. Damer och Herr U20 och Herr A spelade mot finnarna. Vi vann två matcher av tre. I den tredje och sista matchen förlorade herrarna med 5-4 i en spännande holmgång. Men jag som chef för landslagen (General Manager) är jättenöjd.
För er som inte kan teckenspråk så bra, så säger min kollega ordförande (i Svenska Dövidrottsförbundet Innebandy) Henrik Rangfeldt:
- Vi ska försöka starta upp en landslagsverksamhet tillika elitverksamhet efter ett par års dvala.
Jag: - Vi försöker också ska sprida innebandyn internationellt, dvs. missionera sporten.
- Kvaliteten på spelarna är lite svårt säga just nu speciellt på ungdomsnivå eftersom de är så få. Men de som är med är verkligen motiverade och just därför kan det bli bra. Men det behövs en bredd för en elitverksamhet. Men vi provar med att låta folk visa att det finns en topp att sikta på; Att man kan nå nånstans. Annars kanske vill inte ungdomarna börja spela innebandy? Det lär vi få se.
Damtränarna var nöjda, även om de hade velat se mer tempo av de svenska damerna.
- De har mer i kroppen ansåg tränaren Emil Andersson.
De vill gärna se att fler damer hör av sig och visar upp sig för dom. Den absoluta majoriteten spelare i damlandslaget idag är från Örebro.
Den finske tränaren Tony Jouhilampi sa att det finska damlaget inte har en hel trupp med fulltränade innebandyspelare, man vill låta dom spela och utvecklas. Resultatet är inte viktigt, sa han. Sverige vann med 13-2...
Herrtränaren Per Markström var nöjd trots förlusten:
- Båda lagen vägde lika mycket, vilket lag som helst kunde ha vunnit matchen.
Klicka på bilden, det är en direktlänk till inslaget.
En träffsäker och tänkvärd Unge
Ingemar Unge, denna ständiga ordkonstnär är krönikör i tidningen VI. Utöver det har han andra uppdrag, bland annat skriver han kåserier i Aktiespararna. 23 år på DN har han avverkat. 25 böcker har han också på sitt samvete. En av landets bästa pennor jag sett.
Han skriver ofta om sina ord- och språkfunderingar och producerar väldigt träffsäkra kåserier om vad som händer här och nu. Numera bloggar han på VI:s hemsida också. Han skrev ett tankvärt inlägg om finanskrisen på hans blogg:
http://www.vi-tidningen.se/blogg/ingemar_unge/2008/10/finns-det-pengar-till-torsken-ocks.html
Han är verkligen en mästare i att formulera en känsla. Eller fånga ett ögonblick.
I det nya VI skriver han följande meningar:
"Förra söndagen åkte jag och Jacques Tati till IKEA KK (Kungens Kurva). Där finns två glassmaskiner.
Man köper en strut av någon och så går man med struten till en maskin. Man sätter struten o en hållare och hållaren försvinner uppåt och kommer sedan ner igen med mjukglass i struten och det är kladdigt och fint, hela maskinen nersmetad. Struten också.
Intill står folk och äter korv och det finns inga stolar utan bara höga bord med ketchup och senap och kladdpapper och servetter som överkörda måsar, absolut ingenting än bord och sopor och i direkt anslutning till denna matsal ligger toaletten där nödigt folk köar i ett dunkelt väntrum medan korvätarna tuggar utanför och skrapet skräpar och kladdet kladdar.
Dunjackor frasar. Toalåsen rasslar. Ingen säger något.
Två minuter i den där matsalen och man börjar se sig om efter ett rep.
Tati var helt tagen.
- Visserligen inte så mycket pirr i ljusrören men annars bland det bästa jag sett, erkände han.
Korv-å-toa-tundran spöar varenda film han gjort denna de ödsliga miljöernas mästare.
Ikea borde ställa in ett par präster där. Eller göra något åt saken."
Formuleringen "servetter som överkörda måsar" är så träffsäker. Man fattar precis vad han menar.