.SIGNERAT:LAURELBRANCH.

ÖDIBF:s juniorlag (säsongen 04-05 tror jag det var.)

... En inte så framgångsrik tränare. Vi torskade mot ÖSK:s talanger med namn som Lindroos, Aspegren med flera, med rekordsiffrorna 37-0. Till vårt försvar kan nämnas att vi bara hade sex spelare i den matchen. Många spelare fick kalla fötter, eller hade varit ute och svirat dagen innan och inte vågat komma.

Jag har nog aldrig skämts mer än den dagen. Men vad fan. Jag hade det där härliga gänget att ta hand om. Det var det mest oseriösa lag jag sett i mitt liv. Knappt halva laget ville träna. Om ens det. De ville bara lattja. Karaktärlöst lag men ändå fullt med karaktär  - bara på andra sätt. Men kul hade vi. Och det syns på bilden, spelarna smajlade för fullt. Inte jag. Jag hade nog lite huvudvärk där - det ska man nog ha som tränare. Eller så var det en image jag körde. Jag minns inte.

Jag glömmer aldrig bortamatchen mot Askersund där någon av spelarna öppnade trunken med matchkläder i. Han upptäcker rätt snabbt att ett problem dykt upp varvid han berättar det för mig. Det var ett ganska så stort problem: Det saknades shorts.
Jag vänder mig till min tränarkollega Robert:
- Var fan är shortsen?
- Vet inte. Du tvättade sist?
- Ja, men var är de? Jag packade ju ned dom?
- Är dom inte däri?
- NEJ FÖR FAN. *jag börjar gräva alltmer och desperat i väskan i hopp att jag kikat på fel ställe. Jag känner hur paniken stiger inombords*
Då kommer en spelare fram till mig och flinar:
- Ska vi spela i kallingarna?
Där hade de minsann karaktär.

Hur det slutade?
Askersund lånade ut sina extrashorts till oss. Och vi fick pisk.