Grattis mamma på födelsedagen!
Min mamma Ewa, fyller år idag. Grattis på 62-årsdagen!
Många kramar från mig! Ska skåla för dig idag. Ska nämligen ut och öla ikväll.
Ha en trevlig fredagskväll ni andra också!
Manager Tompan...
ÖDIBF:s juniorlag (säsongen 04-05 tror jag det var.)
... En inte så framgångsrik tränare. Vi torskade mot ÖSK:s talanger med namn som Lindroos, Aspegren med flera, med rekordsiffrorna 37-0. Till vårt försvar kan nämnas att vi bara hade sex spelare i den matchen. Många spelare fick kalla fötter, eller hade varit ute och svirat dagen innan och inte vågat komma.
Jag har nog aldrig skämts mer än den dagen. Men vad fan. Jag hade det där härliga gänget att ta hand om. Det var det mest oseriösa lag jag sett i mitt liv. Knappt halva laget ville träna. Om ens det. De ville bara lattja. Karaktärlöst lag men ändå fullt med karaktär - bara på andra sätt. Men kul hade vi. Och det syns på bilden, spelarna smajlade för fullt. Inte jag. Jag hade nog lite huvudvärk där - det ska man nog ha som tränare. Eller så var det en image jag körde. Jag minns inte.
Jag glömmer aldrig bortamatchen mot Askersund där någon av spelarna öppnade trunken med matchkläder i. Han upptäcker rätt snabbt att ett problem dykt upp varvid han berättar det för mig. Det var ett ganska så stort problem: Det saknades shorts.
Jag vänder mig till min tränarkollega Robert:
- Var fan är shortsen?
- Vet inte. Du tvättade sist?
- Ja, men var är de? Jag packade ju ned dom?
- Är dom inte däri?
- NEJ FÖR FAN. *jag börjar gräva alltmer och desperat i väskan i hopp att jag kikat på fel ställe. Jag känner hur paniken stiger inombords*
Då kommer en spelare fram till mig och flinar:
- Ska vi spela i kallingarna?
Där hade de minsann karaktär.
Hur det slutade?
Askersund lånade ut sina extrashorts till oss. Och vi fick pisk.
Mejltrafik i 200 knyck
Min vardag som reporter innebär en hel del mejltrafik. Vissa dagar skickar jag tusentals mail, känns det som. Det ploppar upp röda flaggor i dagarna ända.
Då känns det såhär:
Jag blir ibland trött bara av att se de röda flaggorna. Men det är kul också. Som idag, där jag ringt en del spännande samtal. Och knappat iväg de tusen mejlen.
Det verkar kunna bli ännu en tidning den här gången också. DT numero dos*, här kommer jag!
dos* = två på spanska.
Då känns det såhär:
Jag blir ibland trött bara av att se de röda flaggorna. Men det är kul också. Som idag, där jag ringt en del spännande samtal. Och knappat iväg de tusen mejlen.
Det verkar kunna bli ännu en tidning den här gången också. DT numero dos*, här kommer jag!
dos* = två på spanska.
Ännu en bild och en semlerapport
Vidvinkel. Thats it! (klicka på bilden för förstoring)
På tal om semlorna som jag nämnde för ett tag sedan här på bloggen:
Det har inte alls blivit många semlor: Aptiten är körd i botten. En semla hos Mallie har det dock blivit. Och ett par hemma i Uppsala. En fräulein Brogrens-semla blir det väl snart. Jag vet inte. Jag har haft annat att tänka på än semlor.
Har gjort lite saker som jag aldrig gjort förut och detta i en paus. Jag håller ned bromspedalen och tänker efter. Har inte mått bra den sista tiden av olika anledningar. Har bland annat vilat i några dagar hemma hos föräldrarna i Uppsala efter en hektisk tid både innanför och utanför lägenhetsdörren. Inombords har jag haft ett kaos. Jag har slagits mot mig själv, från morgon till kväll.
När jag lämnade Örebro för några dagar i Uppsala kändes detta konstaterande verkligen tungt - det finns åtminstone två personer här på jorden som verkligen utan förbehåll blir glada att se mig:
Mamma och pappa.
Som jag ibland känner att jag försummar genom att vara dålig på att höra av mig, även om jag vet att de vet att jag finns där för dom. Och de för mig. Tack, mamma och pappa för att ni är så fina. Även om jag kanske inte alltid tycker det, så vet ni det.
En ny bekant...
Träffade denna filur hos Jacob. En ganska grå typ, men trevlig var han!
Efter pokern i Brickebacken tog vi ett par öl och lekte med hans nya 10-22 mm vidvinkelobjektiv. Här några bilder (klicka på bilderna för förstoring):
Tack, Jacob för en bra kväll!
- Livet överträffar verkligen alla såpor ibland...
Detta sa en kompis till mig igår. Jag säger:
Word.
Word.
Ex animo:
Haec ego non multis (scribo), sed tibi.
Alea iacta est.
Tu, ab imo pectore. Sic quo vadis?
Amor vincit omnia et nos cedamus amori.
Dum spiro, spero.