Sömnlös i Örebro
När jag gick och la mig och läste ut boken El Choco, anade jag inte att jag hade en sömnlös natt framför mig - det var varmt och kvavt och inte en enda vindpust kom från fönstren och balkongdörren som jag öppnat för att försöka få in lite "luft".
Men lik förbannat låg jag och vände mig tusentals gånger. Till slut somnade jag. Väcktes nån timme efter. Lite surt, tänkte jag. Gick upp o åt lite frukost och kollade jobbmailen.
En IP* ville avboka och flytta på intervjun vi har imorgon eftermiddag men så funkar det inte. Jag har en massa annat för mig. Men det vill inte alla IP förstå, eller kan förstå, för den delen.
Jag hade ett jobb inbokat, kl 10.45 skulle jag vara där. Det var nära järntorget, vilket tar högst 6-7 min att åka dit. Med cykel. Det första som händer är: Cykelkedjan hoppar ur, jag blev lite stressad och slet med kedjan. Till slut ordnade det sig, sen hann jag bara trampa jag två varv innan cykelhelvetet brakar ihop igen. Blev till och springa till den relativt närliggande cykelbutiken och hoppas på att de fixar det i en handvändning - som de brukar göra.
- Det ser inte bra ut, det tar nog en halvtimma att fixa det, sa den hypertrevlige turkiska mannen inne i butiken. Kedjan såg ut att vara för lång, de skulle kapa av lite så att kedjan håller sig spänd.
Jag förbannade mig själv och tänkte för mig själv: "Vad fan, varför ska du vara ute i sista minuten för?" Men det kunde vi ändå inte veta innan cykeln pajade.
Jag gick till tobakaffären och bad dom att ringa hit en taxi "fort som fan". Men jag var redan tio minuter försen. Om det är någon regel jag har brutit mot, så är det försening. Det är bland de värsta saker man kan göra som journalist - att komma försent.
Väl där mötte jag en söt tjej i receptionen och jag ursäktade mig och ville möta IP och hoppades att kunna få träffa honom trots att jag var försen. Hon såg lite undrande ut och kollade upp IP:s inbokade grejer. Det visade sig att jag tagit fel på dag.
- Du ska hit imorgon, 10.45, sa hon vänligt.
Inombords pustade jag ut, men var besviken. Jag hade alltså cyklat sönder min cykel, tagit taxi och kommit fram, bara för att få det pinsamma beskedet att jag helt enkelt tagit fel på dag.
Gjort är gjort, tänkte jag och tog bussen hem. Där var det ett gäng pensionärer som satt o svettades ymnigt i bussen. Jag slogs av den svettfuktiga luften, men framförallt doften av intorkat piss. Någon av dom hade inte tvättat sig noga därnere, eller har släppt till lite under bussturen o pisset avdunstat så snabbt och därmed parfymerat bussen med denna ljuva odör.
Väl tillbaka i cykelaffären mötte jag samma trevliga turk, och han såg ledsen ut.
- Du får nog byta ut drevet därfram och bak. Du har kört slut på både drev och kedja.
*Jag flackar med blicken över cykeln och nickar lite tyst*
- Hur mycket kostar det?
- 350 spänn, sa han och såg beklagande ut.
Jag sa ja direkt och den får jag fixad ordentligt för en gångs skull.
Gick till Coop runt hörnet och där vände det. På något konstigt vis. Kassören var lite disträ: Jag köpte två coca cola-burkar för 7.80 kr. 7.80!? Där hade jag tur. Sen kom jag på att jag kanske ska boka en tvättid - det brukar vara hemskt svårt att få tider direkt. När jag klev in såg jag direkt att lyckan log mig i ansiktet igen - fanns en tvättid kl 16-19 redan ikväll.
Det kunde ha varit värre. Lätt.
IP = INTERVJUPERSON
Men lik förbannat låg jag och vände mig tusentals gånger. Till slut somnade jag. Väcktes nån timme efter. Lite surt, tänkte jag. Gick upp o åt lite frukost och kollade jobbmailen.
En IP* ville avboka och flytta på intervjun vi har imorgon eftermiddag men så funkar det inte. Jag har en massa annat för mig. Men det vill inte alla IP förstå, eller kan förstå, för den delen.
Jag hade ett jobb inbokat, kl 10.45 skulle jag vara där. Det var nära järntorget, vilket tar högst 6-7 min att åka dit. Med cykel. Det första som händer är: Cykelkedjan hoppar ur, jag blev lite stressad och slet med kedjan. Till slut ordnade det sig, sen hann jag bara trampa jag två varv innan cykelhelvetet brakar ihop igen. Blev till och springa till den relativt närliggande cykelbutiken och hoppas på att de fixar det i en handvändning - som de brukar göra.
- Det ser inte bra ut, det tar nog en halvtimma att fixa det, sa den hypertrevlige turkiska mannen inne i butiken. Kedjan såg ut att vara för lång, de skulle kapa av lite så att kedjan håller sig spänd.
Jag förbannade mig själv och tänkte för mig själv: "Vad fan, varför ska du vara ute i sista minuten för?" Men det kunde vi ändå inte veta innan cykeln pajade.
Jag gick till tobakaffären och bad dom att ringa hit en taxi "fort som fan". Men jag var redan tio minuter försen. Om det är någon regel jag har brutit mot, så är det försening. Det är bland de värsta saker man kan göra som journalist - att komma försent.
Väl där mötte jag en söt tjej i receptionen och jag ursäktade mig och ville möta IP och hoppades att kunna få träffa honom trots att jag var försen. Hon såg lite undrande ut och kollade upp IP:s inbokade grejer. Det visade sig att jag tagit fel på dag.
- Du ska hit imorgon, 10.45, sa hon vänligt.
Inombords pustade jag ut, men var besviken. Jag hade alltså cyklat sönder min cykel, tagit taxi och kommit fram, bara för att få det pinsamma beskedet att jag helt enkelt tagit fel på dag.
Gjort är gjort, tänkte jag och tog bussen hem. Där var det ett gäng pensionärer som satt o svettades ymnigt i bussen. Jag slogs av den svettfuktiga luften, men framförallt doften av intorkat piss. Någon av dom hade inte tvättat sig noga därnere, eller har släppt till lite under bussturen o pisset avdunstat så snabbt och därmed parfymerat bussen med denna ljuva odör.
Väl tillbaka i cykelaffären mötte jag samma trevliga turk, och han såg ledsen ut.
- Du får nog byta ut drevet därfram och bak. Du har kört slut på både drev och kedja.
*Jag flackar med blicken över cykeln och nickar lite tyst*
- Hur mycket kostar det?
- 350 spänn, sa han och såg beklagande ut.
Jag sa ja direkt och den får jag fixad ordentligt för en gångs skull.
Gick till Coop runt hörnet och där vände det. På något konstigt vis. Kassören var lite disträ: Jag köpte två coca cola-burkar för 7.80 kr. 7.80!? Där hade jag tur. Sen kom jag på att jag kanske ska boka en tvättid - det brukar vara hemskt svårt att få tider direkt. När jag klev in såg jag direkt att lyckan log mig i ansiktet igen - fanns en tvättid kl 16-19 redan ikväll.
Det kunde ha varit värre. Lätt.
IP = INTERVJUPERSON
Kommentarer:
Postat av: elsa
yeah man ska se livet från det ljusa sidan :)
Postat av: mallan
man kan faktiskt promenera till rosta från stan, eller?
pensionærer och folk på 16, 14, 12 ær svårt, jag vet.
lider med dig.
Trackback