Döden vandrar omkring oss.
Ibland blir man häftigt påmind om det.
När morfar dog i våras, 90 år gammal hade inte bara han dött. Det var också Vilgot Sjöman o några till. Nu dog mormor i torsdags, nära 91 år gammal. De båda har levt sina liv på denna jord länge och när man är 90 så är det naturligt att prata om död. MEN: Det är kusligt hur döden kommer och tar flera på en gång (egentligen inte, det dog en människa precis när jag skrev det där. Folk dör egentligen hela tiden)
Min mormor... Hon har inspirerat mig - hon visade att det inte är försent att bli duktig på något. Hon började måla 77 år gammal. Hon sa aldrig "det är aldrig försent att börja - se jag är ett proffs!". Tvärtom. Men hon lät penslarna tala om det.
Jag är oerhört tacksam mot henne - så fort hon fick veta att jag var döv (föddes döv) gick hon till närmaste ställe där man kunde lära sig teckenspråk. Det var liksom inte mycket att diskutera. (Det är det inte heller)
Men faktum är att inte många far- och morföräldrar gör det. Därför är jag tacksam mot henne för hennes positiva attityd på teckenspråket. När jag träffade henne sist lite före julafton så tecknade vi lite med varann. En sån direkt kontakt hade jag inte lika mycket av till de andra mor- och farföräldrarna. Farmor höll på att lära sig, men så dog hon på fläcken. Suck.
Morfar kunde lite tecken, medan farfar inte kunde ett enda alls. Men farfar och jag hade en speciell kontakt ändå.
Alla ni, ni har varit bäst på - era sätt! Tack ska ni ha!
Tillbaka till mormor: Jag känner inget styng av sorg egentligen. Jag blir bara glad när jag tänker på henne. Hennes olika uttryck och skratt. Hon garvade, det gjorde hon. Kanske stämmer "ett gott skratt förlänger livet" väldigt väl in på henne. "Du är rolig, hela ryggen utför" sa hon. Hon hade många roliga uttryck, som "inte illa pinkat av en trähäst!"
Igår efter träningen svängde jag in på ICA på väg hem för att handla lite frukost o lite annat - så köpte jag lite godis. Såg sega råttor - något jag inte äter så ofta (inte godis överhuvudtaget egentligen heller). Jag plockade några. Men som liten var man ju jämt sugen på godis. Och gissa vad mormor och morfar hade i lager när vi i familjen och kusinernas familj skulle t ex åka till Bronäs på midsommar? Hehe den där vita antikskålen. Ofta tog morfar mig dit och lyfte på locket och sa "ta du några!" sen hyschade han (mamma skulle inte veta - men nu är det väl preskriberat - salig morfar kan inte straffas) Samma sak med mormor, som gärna smög fram en påse lösviktgodis - rätt framför ögonen på morsan.
Hon gillade inte att de bjöd på godis - ofta före maten(!) Men det är väl det man har rätt att göra som mormor/morfar. Man har inte det där småföräldra-slitet längre, utan man njuter bara och skämmer bort barnbarnen. Sen får föräldrarna ta hand om konsekvenserna..!
Mamma, Jag lever och mår bra idag - det gick inte snett med mig. Haha.
Vaddå ett långt inlägg om gamla människor som dött, tänker ni - det är just det som är poängen. Just när jag tänker på mormor - och hennes långa liv - vänds allt på ett ögonblick. Perspektivet blir helt snedvridet när jag läser dagens världsnyhet i aftonbladet: "Heath Ledger, 28, hittad död i en lägenhet."
En människa som är bara 2 år äldre än mig och inte ens 30 år gammal är död. Samtidigt som jag sörjer en mormor som dog 90 år gammal? Det blir lite konstigt. Det är väl en påminnelse om - att man ska leva sitt liv medans man kan - imorgon kan det vara din tur att ta ned skylten.
frv: Heath Ledger (1979-2008), Sega råttor - då tänker jag på min mormor, Ingrid Gustafson (1917-2008)
Förresten:
Har ni tänkt på att Heath rimmar på death?
När morfar dog i våras, 90 år gammal hade inte bara han dött. Det var också Vilgot Sjöman o några till. Nu dog mormor i torsdags, nära 91 år gammal. De båda har levt sina liv på denna jord länge och när man är 90 så är det naturligt att prata om död. MEN: Det är kusligt hur döden kommer och tar flera på en gång (egentligen inte, det dog en människa precis när jag skrev det där. Folk dör egentligen hela tiden)
Min mormor... Hon har inspirerat mig - hon visade att det inte är försent att bli duktig på något. Hon började måla 77 år gammal. Hon sa aldrig "det är aldrig försent att börja - se jag är ett proffs!". Tvärtom. Men hon lät penslarna tala om det.
Jag är oerhört tacksam mot henne - så fort hon fick veta att jag var döv (föddes döv) gick hon till närmaste ställe där man kunde lära sig teckenspråk. Det var liksom inte mycket att diskutera. (Det är det inte heller)
Men faktum är att inte många far- och morföräldrar gör det. Därför är jag tacksam mot henne för hennes positiva attityd på teckenspråket. När jag träffade henne sist lite före julafton så tecknade vi lite med varann. En sån direkt kontakt hade jag inte lika mycket av till de andra mor- och farföräldrarna. Farmor höll på att lära sig, men så dog hon på fläcken. Suck.
Morfar kunde lite tecken, medan farfar inte kunde ett enda alls. Men farfar och jag hade en speciell kontakt ändå.
Alla ni, ni har varit bäst på - era sätt! Tack ska ni ha!
Tillbaka till mormor: Jag känner inget styng av sorg egentligen. Jag blir bara glad när jag tänker på henne. Hennes olika uttryck och skratt. Hon garvade, det gjorde hon. Kanske stämmer "ett gott skratt förlänger livet" väldigt väl in på henne. "Du är rolig, hela ryggen utför" sa hon. Hon hade många roliga uttryck, som "inte illa pinkat av en trähäst!"
Igår efter träningen svängde jag in på ICA på väg hem för att handla lite frukost o lite annat - så köpte jag lite godis. Såg sega råttor - något jag inte äter så ofta (inte godis överhuvudtaget egentligen heller). Jag plockade några. Men som liten var man ju jämt sugen på godis. Och gissa vad mormor och morfar hade i lager när vi i familjen och kusinernas familj skulle t ex åka till Bronäs på midsommar? Hehe den där vita antikskålen. Ofta tog morfar mig dit och lyfte på locket och sa "ta du några!" sen hyschade han (mamma skulle inte veta - men nu är det väl preskriberat - salig morfar kan inte straffas) Samma sak med mormor, som gärna smög fram en påse lösviktgodis - rätt framför ögonen på morsan.
Hon gillade inte att de bjöd på godis - ofta före maten(!) Men det är väl det man har rätt att göra som mormor/morfar. Man har inte det där småföräldra-slitet längre, utan man njuter bara och skämmer bort barnbarnen. Sen får föräldrarna ta hand om konsekvenserna..!
Mamma, Jag lever och mår bra idag - det gick inte snett med mig. Haha.
Vaddå ett långt inlägg om gamla människor som dött, tänker ni - det är just det som är poängen. Just när jag tänker på mormor - och hennes långa liv - vänds allt på ett ögonblick. Perspektivet blir helt snedvridet när jag läser dagens världsnyhet i aftonbladet: "Heath Ledger, 28, hittad död i en lägenhet."
En människa som är bara 2 år äldre än mig och inte ens 30 år gammal är död. Samtidigt som jag sörjer en mormor som dog 90 år gammal? Det blir lite konstigt. Det är väl en påminnelse om - att man ska leva sitt liv medans man kan - imorgon kan det vara din tur att ta ned skylten.
frv: Heath Ledger (1979-2008), Sega råttor - då tänker jag på min mormor, Ingrid Gustafson (1917-2008)
Förresten:
Har ni tänkt på att Heath rimmar på death?
Kommentarer:
Postat av: malin
otroligt bra skrivet, huvudet på spiken. vilken härlig mormor du verkade ha, synd att jag inte träffat henne ngn gång ;) mina morföräldrar hade alltid godis i matberedaren, mina farföräldrar i en skål i vardagsrummet. *nostalgi*
Postat av: Camilla
Vinn en header i min blogg. :)
För info om tävlingen, besök min blogg. :)
Lycka till.
Postat av: Sigge
Bland de bästa inläggen du kladdat! ;) Kände igen mig när det gällde morföräldrar å deras halvt undangömda karameller i deras vardagsrum. Å så klart, Lev väl! ;)
Postat av: Hanna
Man kan flytta dit det finns jobb. Man kan alltid göra något.
Haha, Heath Death :S Samma sak som döv, död, dead, deaf? :p
Postat av: Hanna
=) Ja, jag förstår din poäng. Men vilka jobb har de då sökt? Sak samma om man har en akademisk utbildning eller ej, man kan ju ta det som erbjuds liksom även om det är att plocka upp överbliven hundbajs i parken :p Eller brottsplatsstädning, fyfan.
Postat av: Pärwie
Mycket bra skrivet, Tompan!
Postat av: Annie
Bra skrivet :)
Trackback