.SIGNERAT:LAURELBRANCH.

Carl Vilhelm "Ville" Gustafson,
1916-2007

Min käre morfar, har somnat in. Han blev nästan 91 år gammal.
Han somnade in på torsdagsnatten i sin egen säng. Hjärtat slutade att pumpa helt enkelt.
Ett slut att bedja om, även om det kom rätt oväntat och att det är jättetråkigt att morfar är död.

Idag insåg jag att:

• Aldrig mer kommer du att få en kram av mig.
• Aldrig mer kommer vi att rita gubbar till varandra.
• Aldrig mer kommer du att läsa Dövas Tidning.
  
• Aldrig mer jular med honom, där han rökte sin årliga cigarr.
• Aldrig mer dessa midsommaraftnar där du gärna drack en o annan hutt skåne.
• Aldrig mer kommer jag att se ditt bullrande skratt och dina skämt.
  
• Aldrig mer kommer jag att få lite godis och några hundringar under bordet av dig.
  
• Aldrig mer Couronne-spel med dig.
• Aldrig mer kommer jag att se dig och mormor tillsammans vinka av oss när vi i familjen åker från gamla Telehuset i centrala Katrineholm där ni bodde i över 60 år.
• Aldrig mer kommer jag att få höra olika berättelser du drar.
• Framförallt kommer jag aldrig att få se din stolta min, när du ser mig. Det märktes att du var stolt över mig.

Men någon gång ska vi ses igen - om det finns en himmel att komma till, vill säja. Om inte, så får vi lösa det på något annat sätt. Eller hur, morfar?

Jag har din gamla fåtölj i lägenheten. Den är skön!
Jag har massor av minnen.
Har också en av dina oljetavlor upphängda mellan de andra som är målade av mormor.
Du var min morfar, bara min morfar. Den bäste morfadern man kan ha. Jag skulle inte byta morfar, inte en sekund!

Du fick inte slå din pappa i ålder, skomakaren Frans som blev 95 år. Men du kan vara glad över att ha levt så länge ändå. Och du fick somna in i din egen säng, i sömnen. Det är inte många som får ett sånt slut.
Du kunde lätt ha blivit 100, om ditt hjärta hade velat det också. Men tyvärr orkade det inte till slut.



Tack för allt, morfar!
Vila i frid.