Midsommar och lite VM
Midsommaren närmar sig med språng och jag har köpt lite öl och lite dansk snaps inför vistelsen på Hôtel Eyolf (* * * * *) på Alnön, nära Sundsvall.
Det blir grymt kul då jag inte träffat Krystof, en god vän som jag inte sett på typ nästan ett år och att få se hotelägarens stolthet: Hôtel Eyolf, vilket är en ära. Hotelägaren är också en god vän. Vi brukar ha dåligt inflytande på varann när det vankas fest ... När undertecknad fyllde 23 föreföll Hotellägaren en julgran - efter ett antal vändor med sin Korsenkorva. Här pratar vi personlighetsförändringar... Men det sker inte nu, det är ändå fel årstid, han påstår också att hans Korsenkorvarundor är över. Hoppas jag. Annars får han utgöra midsommarstång, i händelse... Krystof har jag föllestått med många gånger - inte minst den kvällen på strömpis i september 1998, då vi smet in som omyndiga... En oförglömlig kväll. Det blir nog en rolig kväll där på Alnö, också.
Det är oundvikligt att prata om årets midsommar utan att nämna VM.
Matchen igår var onödigt spännande. Återigen med kniven mot strupen klarade vi det än en gång - vi är obesegrade mot England; de har inte slagit oss sedan den 22 maj 1968 - det betyder att jag inte ens vet hur det känns att förlora mot anglosaxerna. Och det känns härligt, ska ni veta.
För att illustera hur längesedan det var; hela 38 år sedan:
Det här hände 1968 - ett turbulent år:
Trevlig o glad midsommar önskar jag er alla!
Till slut:
På lördag hoppas jag att Sverige slår ut Tyskland en gång för alla. Det är dags nu. Som liten grabb blev man bedrövad av att se mittfältaren Thomas Hässler kliniskt skruva in en frispark mot värdnationen Sverige. Thomas Ravelli var chanslös.
Denna gång hoppas jag att Lehmann är den som får vittja nätet ett antal gånger. Fast vi har oddsen mot oss och inte minst historien: Vi har inte slagit Tyskland i en tävlingsmatch sedan VM på hemmaplan 1958. Men att vi vinner och går vidare tror jag stenhårt på. Jawohl!
Eine bier, bitte! säger jag på midsommarafton
Det blir grymt kul då jag inte träffat Krystof, en god vän som jag inte sett på typ nästan ett år och att få se hotelägarens stolthet: Hôtel Eyolf, vilket är en ära. Hotelägaren är också en god vän. Vi brukar ha dåligt inflytande på varann när det vankas fest ... När undertecknad fyllde 23 föreföll Hotellägaren en julgran - efter ett antal vändor med sin Korsenkorva. Här pratar vi personlighetsförändringar... Men det sker inte nu, det är ändå fel årstid, han påstår också att hans Korsenkorvarundor är över. Hoppas jag. Annars får han utgöra midsommarstång, i händelse... Krystof har jag föllestått med många gånger - inte minst den kvällen på strömpis i september 1998, då vi smet in som omyndiga... En oförglömlig kväll. Det blir nog en rolig kväll där på Alnö, också.
Det blir ca 20-25 döva själar som belägrar ön med all sprit och glatt humör. Jag hoppas att festen förflyter på bra och att vädret blir bra (se: inget jävla spöregn)
Det är oundvikligt att prata om årets midsommar utan att nämna VM.
Matchen igår var onödigt spännande. Återigen med kniven mot strupen klarade vi det än en gång - vi är obesegrade mot England; de har inte slagit oss sedan den 22 maj 1968 - det betyder att jag inte ens vet hur det känns att förlora mot anglosaxerna. Och det känns härligt, ska ni veta.
För att illustera hur längesedan det var; hela 38 år sedan:
Det här hände 1968 - ett turbulent år:
- Öster IF blev svenska mästare, med Tommy Svensson i truppen
- Studentrevolten i hela Europa
- Sovjets invasion av Tjeckoslovakien
- Linus på linjen började
- Martin Luther King mördas
- Lennart >>Nacka<< Skoglund spelar sin sista fotbollsäsong, i Kärrtorps IK.
- Konstnären Bror Hjorth dör.
Trevlig o glad midsommar önskar jag er alla!
Till slut:
På lördag hoppas jag att Sverige slår ut Tyskland en gång för alla. Det är dags nu. Som liten grabb blev man bedrövad av att se mittfältaren Thomas Hässler kliniskt skruva in en frispark mot värdnationen Sverige. Thomas Ravelli var chanslös.
Denna gång hoppas jag att Lehmann är den som får vittja nätet ett antal gånger. Fast vi har oddsen mot oss och inte minst historien: Vi har inte slagit Tyskland i en tävlingsmatch sedan VM på hemmaplan 1958. Men att vi vinner och går vidare tror jag stenhårt på. Jawohl!
Eine bier, bitte! säger jag på midsommarafton
Lite sommarkänsla...
... Får man när man ser svalorna susa förbi på himlen om kvällarna.
Och att se en ensam eka, förtöjd i ett lummigt svartån, det är sommarkänsla!
Det var vad jag såg när jag och Julia gick ut ett litet slag för några dagar sedan - lägenheten var stekhet så vi gick ut lite. Jag passade på att ta med kameran och jag hade verkligen problem med svalorna. Den ensamma ekan var mycket snällare mot kameran och fotografen...
- En svala susar över våra huvuden och skrattar åt fotografen som nästan bryter nacken när han försöker fånga svalan på bild.
- En ensam eka. Den låg förtöjd stillsamt nära Risbergska skolan, i ett lummigt ställe vid svartån. Sommarkänsla!
Dock finns det saker som tynger en även nu när det är sommar - mina kära morföräldrar, som är gamla och börjar tackla av, speciellt mormor, som ligger på sjukhus. Jag är beredd på det värsta - hennes liv har varit långt: 89 år. Jag måste acceptera att hennes kropp kanske inte orkar länge till.
Mina morföräldrar, de vet att den största delen av deras liv har de passerat. De är inte naiva, de tror inte att de kan bli 200 år. Det är dock jag, som kanske såg morfar som något av odödlig fram tills förra veckan då jag fick veta att han hade fått hjärtsvikt och en liten infarkt men som överlevde, det var då jag insåg att han faktiskt kan dö. Jag får en deja vú-känsla: Nästan samma sak hände för tolv år sedan - den heta sommaren 1994 med det numera klassiska VM:et gick (i år är det både varmt och fotboll-VM). Då var jag på Gotland hos farföräldrarna och såg ett par matcher och min käre farfar, som också hette Thomas Lagergren: han var 90 år gammal fick värmeslag.
Han hade varit lite sliten de tre sista åren och gått från käpp och rullstol på tre år. Från en lång och bredaxlad ståtlig man som hade råstyrka till en bredaxlad man som plötsligt behövde hjälp med att lägga sig. Han verkade få nog den sommaren. När min mamma och mina kusiner och pappa flyttade honom till sängen, utbrast han: "Gamla gubbar borde skjutas!". Han hade ont i underkroppen (alla leder från höften och neråt var utslitna - många års hårt jobbande och hans 100 kilo hade tagit ut sin rätt) och när vi skulle åka hem till Uppsala sa vi adjö till varann på hans avlastningshem - farmor klarade inte av en 100 kilos bjässe, förståeligt nog. Den gången vi sa hejdå sa han att jag skulle ta hand om mig och jag hade en känsla:
Den gången var det lättare att ta, eftersom alla visste att han fått nog och ville somna in.
Den här gången är det annorlunda. Jag är både 10 år äldre och jag har fler minnen av mormor och morfar än vad jag har av mina farföräldrar - inget illa menat, men de har sett mig göra olika saker, som t ex studenten, sett mig spela ishockey och uppmuntrat mig att måla/rita (mormor är fritidskonstnär) och somrarna på deras dåvarande sommarställe, Bronäs...
Men jag måste inse att dom är inte odödliga.
Inte ens jag själv är det.
Och att se en ensam eka, förtöjd i ett lummigt svartån, det är sommarkänsla!
Det var vad jag såg när jag och Julia gick ut ett litet slag för några dagar sedan - lägenheten var stekhet så vi gick ut lite. Jag passade på att ta med kameran och jag hade verkligen problem med svalorna. Den ensamma ekan var mycket snällare mot kameran och fotografen...
- En svala susar över våra huvuden och skrattar åt fotografen som nästan bryter nacken när han försöker fånga svalan på bild.- En ensam eka. Den låg förtöjd stillsamt nära Risbergska skolan, i ett lummigt ställe vid svartån. Sommarkänsla!Dock finns det saker som tynger en även nu när det är sommar - mina kära morföräldrar, som är gamla och börjar tackla av, speciellt mormor, som ligger på sjukhus. Jag är beredd på det värsta - hennes liv har varit långt: 89 år. Jag måste acceptera att hennes kropp kanske inte orkar länge till.
Livet är fullt av kontraster: Ena stunden ser jag Julias systerson (Oscar, 2 år + är i trotsåldern) busa runt i bassängen ute på grönområdet i Rosta, andra stunden gungar han lite busigt på morfars fåtölj - helt ovetande om att den tillhört en gammal man som kanske inte finns bland oss längre snart.
Den kontrasten fick mig att inse att trots allt så går livet vidare, oavsett om man vill det eller inte. Och även om jag har insett det förut, blir man ändå lika förbluffad varje gång.
Mina morföräldrar, de vet att den största delen av deras liv har de passerat. De är inte naiva, de tror inte att de kan bli 200 år. Det är dock jag, som kanske såg morfar som något av odödlig fram tills förra veckan då jag fick veta att han hade fått hjärtsvikt och en liten infarkt men som överlevde, det var då jag insåg att han faktiskt kan dö. Jag får en deja vú-känsla: Nästan samma sak hände för tolv år sedan - den heta sommaren 1994 med det numera klassiska VM:et gick (i år är det både varmt och fotboll-VM). Då var jag på Gotland hos farföräldrarna och såg ett par matcher och min käre farfar, som också hette Thomas Lagergren: han var 90 år gammal fick värmeslag.
Han hade varit lite sliten de tre sista åren och gått från käpp och rullstol på tre år. Från en lång och bredaxlad ståtlig man som hade råstyrka till en bredaxlad man som plötsligt behövde hjälp med att lägga sig. Han verkade få nog den sommaren. När min mamma och mina kusiner och pappa flyttade honom till sängen, utbrast han: "Gamla gubbar borde skjutas!". Han hade ont i underkroppen (alla leder från höften och neråt var utslitna - många års hårt jobbande och hans 100 kilo hade tagit ut sin rätt) och när vi skulle åka hem till Uppsala sa vi adjö till varann på hans avlastningshem - farmor klarade inte av en 100 kilos bjässe, förståeligt nog. Den gången vi sa hejdå sa han att jag skulle ta hand om mig och jag hade en känsla:
En speciell känsla som jag fylldes av och fylls av nu. Känslan är enorm. Det känns som att det är sista gången vi ses.Tre månader senare, i november 1994 dog han stillsamt i sömnen, 90 år gammal.
Den gången var det lättare att ta, eftersom alla visste att han fått nog och ville somna in.
Den här gången är det annorlunda. Jag är både 10 år äldre och jag har fler minnen av mormor och morfar än vad jag har av mina farföräldrar - inget illa menat, men de har sett mig göra olika saker, som t ex studenten, sett mig spela ishockey och uppmuntrat mig att måla/rita (mormor är fritidskonstnär) och somrarna på deras dåvarande sommarställe, Bronäs...
Men jag måste inse att dom är inte odödliga.
Inte ens jag själv är det.
ännu en lista.
Namn: Tomas Wilhelm Lagergren
Alias: Tompan.
Hemlig alias: har ingen.
Ålder: 24 år
Bostad: 2a á 58 kvm
Avskyr: Skenhelighet och oärliga människor. Sen är jag rätt snäll som tror gott om människor.
Tycker om: Livet
Ditt bästa minne: Hm... Jag kan inte välja ut nåt på rak arm.
Ditt sämsta minne: Hm... Måste väl va det året då jag blev spolad och arbetslös på ungefär samma gång.
Pinsammaste du gjort: Hm... Det har jag nog förträngt :)
Din bästa sida: Att jag är så jävla snäll.
Din sämsta sida: Temperamentet - det kan ta över mitt liv vissa dagar. Sen är jag också så jävla snäll. Det är inte bra alltid.
Beskrivning om dig själv: Snäll, temperamentfull, sportfåne.
Kärlekslivet: Julia
Vad finns i fickorna: för det mesta mobilen och nycklar och plånbok.
Bästa personen du vet: Mina föräldrar, Julia. Mormor och morfar. Det finns några, det är bara svårt att välja en. Det är kanske omöjligt, faktiskt.
Drömyrke: Egenföretagare, leva på att sälja t-shirtar av nåt slag. Annars är journalistyrket inte dumt alls.
Dröm: Att jag mår bra och mina nära mår bra.
Det första du tittar hos tjejer: Häcken, ögonen.
Det roligaste du gjort: Oj... Skitsvårt att svara på.
Piercingar: Inga.
Tatueringar: Inga.
Samlar på: Nej.
Intressen: Sport, träffa polare, Julia.
Höger- eller vänsterhänt: Höger
Humör just nu: Trött
Favoritgodis: Chips och dip - det är inte godis, utan snacks.
Är det nåt du absolut inte äter: potatismos
Kläder just nu: mjukisbrallor, t-shirt
Vad sa du senast: hejdå
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: Romarriket eller i ett medeltida Gotland
Sommarplaner: Fotboll VM och ev lite sol. Sen är jag nöjd.
Är du bra på matte: njae, det kan divideras i en evighet om jag är det..
Fisk eller badkruka: Fisk
Längd och vikt: 182 och runt 70 kg
Hur många kuddar sover du med: 2
Favoritväder: Solväder, men också när det snöar. Man får ett lugn inombords.
Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med dig?: Usch, orkar inte svara på denna fråga
Morgon- eller nattmänniska: Nattmänniska
Sparare eller slösare: Är nog rätt ekonomisk även om jag inte knusslar med pengar när det gäller mat. Jag säger mer sparare.
Vem är viktigast för dig: Att jag och mina nära och kära mår bra.
Bästa film: Gökboet
Kommer du ihåg din första kärlek: Ja
Älskar du henne/honom fortfarande: Nej
Har du några homosexuella vänner: Ja.
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Ja, det kan man.
Ser du dig själv som tolerant mot andra: Oftast.
Ser du på kärleken som ett misstag: ? Eh?
Hur många barn vill du ha när du blir stor: Vi får se, mycket kan hända på vägen...
Bio eller promenad: En promenad till bion är inte dumt. Jag säger båda.
Rädd för insekter? Kackerlackor är inte så kul. Men annars är det inte så farligt.
Äckligaste insekten: Kackerlacka.
Största svaghet: Ängslan
Det här är jag bra på: Skriva.
Chips, morötter eller godis? Chips
Pizza eller hamburgare? Pizza
Skriver du dagbok? Nej
Har du nån flickvän/pojkvän? Ja, Julia.
Stökigt eller välstädat? Det kan man diskutera.
Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump? Nej
Vilken hand håller du gaffeln i? Vänster.
Hur är din drömtjej? Det är omöjligt att svara på. Men Julia är en jag är otroligt nöjd med. Jag är inte så bortskämd eller kräsen, om man säger så. Eller är bestämd med hur tjejen ska vara. Det får gärna se lite hur som helst ut, men hon ska absolut inte vara längre än mig och väga mkt mer. Och inte vara otrevlig. Hon ska ha humor, vara söt och gilla mig. Allt det har Julia.
Hur många syskon har du? Inga.
Vad är du mest rädd för? Att dö nu.
Saltar du på maten? Ja.
Vilket gymnasieprogram går/gick du och varför? Sam - För jag visste inte bättre, så jag tänkte att jag kunde få lite i huvudet, än om jag valde media. Det är jag glad för idag, även om jag är kanske dummare idag än när jag började där...
Anser du att du är stark? Stark med många svagheter.
Brukar du sola? Nej.
Vad gör du om du får hicka? Det är inget speciellt jag gör just då.
Röker du? Nej.
Snusar du? Nej.
Använder du knark? Nej.
Kaffe, te eller inget? Te
Har du en besatthet? Hm... Det skulle vara mat. Jag njuter av mat. Men besatt är jag nog inte, jag har nog bara stark överlevnadinstinkt.
Alias: Tompan.
Hemlig alias: har ingen.
Ålder: 24 år
Bostad: 2a á 58 kvm
Avskyr: Skenhelighet och oärliga människor. Sen är jag rätt snäll som tror gott om människor.
Tycker om: Livet
Ditt bästa minne: Hm... Jag kan inte välja ut nåt på rak arm.
Ditt sämsta minne: Hm... Måste väl va det året då jag blev spolad och arbetslös på ungefär samma gång.
Pinsammaste du gjort: Hm... Det har jag nog förträngt :)
Din bästa sida: Att jag är så jävla snäll.
Din sämsta sida: Temperamentet - det kan ta över mitt liv vissa dagar. Sen är jag också så jävla snäll. Det är inte bra alltid.
Beskrivning om dig själv: Snäll, temperamentfull, sportfåne.
Kärlekslivet: Julia
Vad finns i fickorna: för det mesta mobilen och nycklar och plånbok.
Bästa personen du vet: Mina föräldrar, Julia. Mormor och morfar. Det finns några, det är bara svårt att välja en. Det är kanske omöjligt, faktiskt.
Drömyrke: Egenföretagare, leva på att sälja t-shirtar av nåt slag. Annars är journalistyrket inte dumt alls.
Dröm: Att jag mår bra och mina nära mår bra.
Det första du tittar hos tjejer: Häcken, ögonen.
Det roligaste du gjort: Oj... Skitsvårt att svara på.
Piercingar: Inga.
Tatueringar: Inga.
Samlar på: Nej.
Intressen: Sport, träffa polare, Julia.
Höger- eller vänsterhänt: Höger
Humör just nu: Trött
Favoritgodis: Chips och dip - det är inte godis, utan snacks.
Är det nåt du absolut inte äter: potatismos
Kläder just nu: mjukisbrallor, t-shirt
Vad sa du senast: hejdå
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: Romarriket eller i ett medeltida Gotland
Sommarplaner: Fotboll VM och ev lite sol. Sen är jag nöjd.
Är du bra på matte: njae, det kan divideras i en evighet om jag är det..
Fisk eller badkruka: Fisk
Längd och vikt: 182 och runt 70 kg
Hur många kuddar sover du med: 2
Favoritväder: Solväder, men också när det snöar. Man får ett lugn inombords.
Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med dig?: Usch, orkar inte svara på denna fråga
Morgon- eller nattmänniska: Nattmänniska
Sparare eller slösare: Är nog rätt ekonomisk även om jag inte knusslar med pengar när det gäller mat. Jag säger mer sparare.
Vem är viktigast för dig: Att jag och mina nära och kära mår bra.
Bästa film: Gökboet
Kommer du ihåg din första kärlek: Ja
Älskar du henne/honom fortfarande: Nej
Har du några homosexuella vänner: Ja.
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Ja, det kan man.
Ser du dig själv som tolerant mot andra: Oftast.
Ser du på kärleken som ett misstag: ? Eh?
Hur många barn vill du ha när du blir stor: Vi får se, mycket kan hända på vägen...
Bio eller promenad: En promenad till bion är inte dumt. Jag säger båda.
Rädd för insekter? Kackerlackor är inte så kul. Men annars är det inte så farligt.
Äckligaste insekten: Kackerlacka.
Största svaghet: Ängslan
Det här är jag bra på: Skriva.
Chips, morötter eller godis? Chips
Pizza eller hamburgare? Pizza
Skriver du dagbok? Nej
Har du nån flickvän/pojkvän? Ja, Julia.
Stökigt eller välstädat? Det kan man diskutera.
Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump? Nej
Vilken hand håller du gaffeln i? Vänster.
Hur är din drömtjej? Det är omöjligt att svara på. Men Julia är en jag är otroligt nöjd med. Jag är inte så bortskämd eller kräsen, om man säger så. Eller är bestämd med hur tjejen ska vara. Det får gärna se lite hur som helst ut, men hon ska absolut inte vara längre än mig och väga mkt mer. Och inte vara otrevlig. Hon ska ha humor, vara söt och gilla mig. Allt det har Julia.
Hur många syskon har du? Inga.
Vad är du mest rädd för? Att dö nu.
Saltar du på maten? Ja.
Vilket gymnasieprogram går/gick du och varför? Sam - För jag visste inte bättre, så jag tänkte att jag kunde få lite i huvudet, än om jag valde media. Det är jag glad för idag, även om jag är kanske dummare idag än när jag började där...
Anser du att du är stark? Stark med många svagheter.
Brukar du sola? Nej.
Vad gör du om du får hicka? Det är inget speciellt jag gör just då.
Röker du? Nej.
Snusar du? Nej.
Använder du knark? Nej.
Kaffe, te eller inget? Te
Har du en besatthet? Hm... Det skulle vara mat. Jag njuter av mat. Men besatt är jag nog inte, jag har nog bara stark överlevnadinstinkt.
Om man hade...
... En butler!Bilden är från tv-serien Jeeves & Wooster, Stephen Fry (bakom) spelar butlern Jeeves till Hugh Laurie, som spelar hans klient. De hamnar i dråpliga situationer. Serien går inte längre i svensk TV, men det är en serie som jag rekommenderar varmt, en engelsk humorserie sitter ofta bra.
En Butler.
En sån som går runt o putsar och hjälper en i vått och torrt.
Han ska heta Jeeves och ha trenchoat och plommonstop när vi går ut.
Tweedkostym med hårt uppknuten engelsk knut. Ett klart och vänligt "Yes, Sir".
Han ordnar med de mest triviala sakerna, som dammsugning, diskning...
Men jag insåg att jag bara är min egen butler, när jag såg det Mount Everest-liknande diskberg som råkade infinna i vårt kök igår kväll.
Jag ställde mig vid diskhon och drömde mig bort - till den värld jag har en Jeeves som frågar mig om jag vill ha teet som vanligt och brödet välrostat. Och som framförallt diskar.
Svaret vet vi redan, så vi hoppar till hans svar:
- Yes, sir.
Det hade suttit bra.