I söndags var jag rolig.
I lördags tittade jag, Julia och Sara på en film (se tidigare inlägg).
Sen diskuterade vi lite om snön, om den kommer lagom till jul eller inte...
Det är nog hela rikets hetaste diskussionsämne just nu.
Vi pratade om vi upplevt någon grön jul så sa Sara att hon firat jul i Thailand och Florida, så hon har upplevt gröna jular.
Jag sa:
- Jag minns inte... Nej, jag minns inte om jag har upplevt någon grön jul - så VITT jag vet...
Det tog inte många tusendelar innan nervbanorna inne i hjärnan ryckte till och tyckte att det var roligt sagt :) Men just då var det inte alls meningen att vara rolig.
Såna situationer är härliga. Tror på allvar de förlänger våra liv på många sätt.
Jag har märkt att jag hamnar i sådana situationer ganska ofta. Situationskomik är oundviklig och det är den roligaste formen av humor. Det kommer blixtsnabbt och kan ofta inte upprepas. Det går inte att framkalla sån humor.
Jag har ibland funderat på varför det är så. Det är väl stundens ingivelse som tillåter saker vara roliga bara just då. Det går inte att upprepas.
Kanske kan det vara roligt när man återberättar händelsen, men det blir aldrig roligare än just då - i den sekund som komiken uppstår i situationen.
Den gången när jag sa "Dagens svin - morgondagens bacon" när jag pratade med Mallie i textis för typ åtta-tio år sedan(?) det var kanske inte roligt sagt, för er som inte fattar, men det var också en av stundens ingivelse, ett resultat av en miljondels sekunds resultat av tankearbete men som bestått i ett citat som är mycket väl sant och roligt. Vad det betyder, får ni själva lista ut ;).
Den kvällen - kanske ska säga natten, kanske är mer passande, eller hur Mallie ;) var speciell.
>>- Tål du inte skämt!? sa kärringen och högg av huvet på hönsen.<<
Det brukar min kära mormor säga ibland. Hon är enormt rolig.
Förresten så har jag uppfunnit en ny pastarätt som jag komponerat ihop.
En av ingredienserna i maträtten?
Bacon...
:)
Sen diskuterade vi lite om snön, om den kommer lagom till jul eller inte...
Det är nog hela rikets hetaste diskussionsämne just nu.
Vi pratade om vi upplevt någon grön jul så sa Sara att hon firat jul i Thailand och Florida, så hon har upplevt gröna jular.
Jag sa:
- Jag minns inte... Nej, jag minns inte om jag har upplevt någon grön jul - så VITT jag vet...
Det tog inte många tusendelar innan nervbanorna inne i hjärnan ryckte till och tyckte att det var roligt sagt :) Men just då var det inte alls meningen att vara rolig.
Såna situationer är härliga. Tror på allvar de förlänger våra liv på många sätt.
Jag har märkt att jag hamnar i sådana situationer ganska ofta. Situationskomik är oundviklig och det är den roligaste formen av humor. Det kommer blixtsnabbt och kan ofta inte upprepas. Det går inte att framkalla sån humor.
Jag har ibland funderat på varför det är så. Det är väl stundens ingivelse som tillåter saker vara roliga bara just då. Det går inte att upprepas.
Kanske kan det vara roligt när man återberättar händelsen, men det blir aldrig roligare än just då - i den sekund som komiken uppstår i situationen.
Den gången när jag sa "Dagens svin - morgondagens bacon" när jag pratade med Mallie i textis för typ åtta-tio år sedan(?) det var kanske inte roligt sagt, för er som inte fattar, men det var också en av stundens ingivelse, ett resultat av en miljondels sekunds resultat av tankearbete men som bestått i ett citat som är mycket väl sant och roligt. Vad det betyder, får ni själva lista ut ;).
Den kvällen - kanske ska säga natten, kanske är mer passande, eller hur Mallie ;) var speciell.
>>- Tål du inte skämt!? sa kärringen och högg av huvet på hönsen.<<
Det brukar min kära mormor säga ibland. Hon är enormt rolig.
Förresten så har jag uppfunnit en ny pastarätt som jag komponerat ihop.
En av ingredienserna i maträtten?
Bacon...
:)
À la folie... pas du tout - en film jag rekommenderar varmt!
Jag och Julia såg en fransk film ikväll.
Den var så bra att jag ville skriva lite om filmen.
Filmen heter À la folie... pas du tout på franska, den svenska titeln är Vansinnigt förälskad.
I filmen spelar den bildsköna och skickliga Audrey Tautou (känd från bl a Amelie från Montmartre, Da Vinci-koden) Angelique, som är en erotoman. Filmen börjar med henne, där hon förälskar sig i kardiologen Loïc, spelad av Samuel Le Bihan.
Det börjar med rosor och allt verkar också gå som en dans på rosor för Angelique.
Men filmen ändrar karaktär ordentligt under filmen, när filmen börjar berätta från Loïcs ögon.
Nej, ska inte berätta för mycket, men: Vill du se en film som gör en kullerbytta, se den!
Vad jag gillade hos filmen var att Audrey verkade så oskyldig hela tiden och det var det som är poängen : man ser inte det till en början. Det var bra att man gjorde en film om det - det belyste hur vi människor kan bli, vår hjärna kan spela oss ett spratt och då har vi ingen kontroll över oss själva.
Otäckt.
Audrey Tautou.
Den var så bra att jag ville skriva lite om filmen.
Filmen heter À la folie... pas du tout på franska, den svenska titeln är Vansinnigt förälskad.
I filmen spelar den bildsköna och skickliga Audrey Tautou (känd från bl a Amelie från Montmartre, Da Vinci-koden) Angelique, som är en erotoman. Filmen börjar med henne, där hon förälskar sig i kardiologen Loïc, spelad av Samuel Le Bihan.
Det börjar med rosor och allt verkar också gå som en dans på rosor för Angelique.
Men filmen ändrar karaktär ordentligt under filmen, när filmen börjar berätta från Loïcs ögon.
Nej, ska inte berätta för mycket, men: Vill du se en film som gör en kullerbytta, se den!
Vad jag gillade hos filmen var att Audrey verkade så oskyldig hela tiden och det var det som är poängen : man ser inte det till en början. Det var bra att man gjorde en film om det - det belyste hur vi människor kan bli, vår hjärna kan spela oss ett spratt och då har vi ingen kontroll över oss själva.
Otäckt.
Audrey Tautou.
Nu skiter jag i att...
Astronauten Christer Fuglesang.
...den första människan i rymden var en ryss.
...den första människan på månen var en amerikan.
...117 expeditioner har skjutits upp och att 84 amerikaner varit ute i rymden.
...hunden Lajka varit före.
Svensken Christer Fuglesang har gjort det. Nu är han därute.
I viktlöst tillstånd på rymdskeppet Discovery ler han för sig själv.
Den långa och mödosamma väg han gått har han gått. Den har långtifrån varit problemfri. Nu är han vid målet. Det måste kännas skönt för honom. Kanske mer för oss än honom,
för han ser det som vilket jobb som helst. Jag märkte det när jag såg på Vetenskapsmagasinet vilket proffs han är ut i fingerspetsarna. Det är inte konstigt att det är hemskt svårt att komma in på astronaututbildningen, man måste ha fysiken, hjärnan, karaktären med sig.
Fast jag tror han är väldigt medveten om att göra rymdpromenader är inget som man gör till vardags i sitt jobb...
Jag hoppas att allt går väl och att han kommer hem helskinnad och expeditionen gått bra.
Jag kommer att följa expeditionen. Det är bättre än alla andra dokusåpor!
Jan Zeke: "De på ISS är tre stycken, varav en är kvinna och de stannar kvar i ett halvår; tror du de har sex då?"
Hehe.
Sen följde en diskussion om hur det skulle vara eftersom det är tillräckligt svårt att käka och göra sina behov där... de kissar i trattar. De måste binda sig när de sitter och skiter.
En fjärt kan skicka upp dig i taket. Jo, det är sant!
Tillbaka till sexet: Att man är avhållsam uppe i rymden tror jag inte på. Jag tror de har gjort det däruppe.
I forskande syfte...
;)
Nåväl, nu går jag och lägger mig. Idag har jag gjort något;
Bevittnat ett stycke svensk historia.
Det är inte var dag det händer...
Godnatt!
...den första människan i rymden var en ryss.
...den första människan på månen var en amerikan.
...117 expeditioner har skjutits upp och att 84 amerikaner varit ute i rymden.
...hunden Lajka varit före.
Svensken Christer Fuglesang har gjort det. Nu är han därute.
I viktlöst tillstånd på rymdskeppet Discovery ler han för sig själv.
Den långa och mödosamma väg han gått har han gått. Den har långtifrån varit problemfri. Nu är han vid målet. Det måste kännas skönt för honom. Kanske mer för oss än honom,
för han ser det som vilket jobb som helst. Jag märkte det när jag såg på Vetenskapsmagasinet vilket proffs han är ut i fingerspetsarna. Det är inte konstigt att det är hemskt svårt att komma in på astronaututbildningen, man måste ha fysiken, hjärnan, karaktären med sig.
Fast jag tror han är väldigt medveten om att göra rymdpromenader är inget som man gör till vardags i sitt jobb...
Jag hoppas att allt går väl och att han kommer hem helskinnad och expeditionen gått bra.
Jag kommer att följa expeditionen. Det är bättre än alla andra dokusåpor!
Jan Zeke: "De på ISS är tre stycken, varav en är kvinna och de stannar kvar i ett halvår; tror du de har sex då?"
Hehe.
Sen följde en diskussion om hur det skulle vara eftersom det är tillräckligt svårt att käka och göra sina behov där... de kissar i trattar. De måste binda sig när de sitter och skiter.
En fjärt kan skicka upp dig i taket. Jo, det är sant!
Tillbaka till sexet: Att man är avhållsam uppe i rymden tror jag inte på. Jag tror de har gjort det däruppe.
I forskande syfte...
;)
Nåväl, nu går jag och lägger mig. Idag har jag gjort något;
Bevittnat ett stycke svensk historia.
Det är inte var dag det händer...
Godnatt!
Min film The Freezing Out fick ett pris under helgen!
Min älskade Julia och jag på röda mattan.
Jag är nöjd med filmhelgen, trots de tekniska fadäserna och den trånga krogen Bar.On, beläget mitt i ett industriområde. Det var också roligt att se filmerna. Det lite nervöst att se min film på duken.
Min film har inte en rakt genom vattentät historia, av olika anledningar. Vissa scener skulle ha kompletterats (vi tog bort några). Men det är en hårfin gräns mellan att filmen bara ses som seg och bra. Men jag tycker ändå att vi lyckades bra utifrån de förutsättningar som rådde då. Ett par situationer uppstod och vi kunde inte alltid följa manus. Men:
Jag är stolt över Christopher Häggström som spelade huvudrollen. Också över Joel Kankkonen som
gjorde ett bra jobb med kamera o var outstanding. Tack också till Jacob Jakobsson som har
hjälpt till mycket under inspelningen.
gjorde ett bra jobb med kamera o var outstanding. Tack också till Jacob Jakobsson som har
hjälpt till mycket under inspelningen.
Till er som undrar; vad jag tycker om att filmen bara fick ett pris (bästa kamera) av fyra chanser går det inte att sticka under stol med att jag är såklart besviken. Hellre ett pris än inget alls, visst.
Men man är aldrig nöjd.
De andra som vann, de vann rättvist, ingen tvekan om det.
Jag gjorde filmen för att jag ville få fram ett budskap. Och att göra film är kul. Och jag hade kul igår och gratulerade vinnarna utan ett enda horn i pannan.
Men jag är en tävlingsmänniska innerst inne, helt enkelt.
Vill tacka de som gjorde helgen trevligare:
- Tack till Kristofer, Niclas och Maria som sov över för en rolig helg. Ni är välkomna åter, säger både jag och Julia!
- Tack till alla snälla människor som gått fram och berömt min film.
- Tack till alla som snackat skit om min film.
- Tack alla arrangörer trots allt.
- Tack Niklas för att du valde den svarta slipsen genom att resolut gå och köpa den :)
Avslutar med en cliffhanger:
Fråga: - Ska du göra en film igen?
Svaret (något kryptiskt): - Både ja och nej.
Svaret (något kryptiskt): - Både ja och nej.
Fotnot:
Idag skulle jag dricka glögg, men var för seg efter de två hårda nätterna.
Jobbade nämligen under dagen på lördagen. Sov bara en handfull timmar. Puh.
Nu ska jag gå och sova och vila min lever. Den kan behöva lite skönhetssömn.
För er som vill se vimmelbilderna finns de på www.vfilm.se. Där finns även juryns motivering.
Godnatt!
Jag kan däremot avslöja att jag har en novell liggande och drömmer om en filmatisering av den. Dock kanske gör jag inget själv, utan helt sonika ger den till nån och ser om han/hon vill göra manus och film av den. För visst är det coolt att filmen börjar såhär: "Based of a novel..."