Ibland...

... Känner jag mig ensammast i världen. Som nu, till exempel. Orkar inte utveckla det ytterligare just nu, även om det finns skäl till det. Men alla har väl känt sig ensamma någon gång? Jag konstaterar: Man föds ensam och dör ensam.
Jag vill inte dö än och - jag vill inte vara ensam. Förstår ni?



Vårgårda & Trollhättan var lyckade knäck, men hemresan var otäck.
Åkte ned i plusgradigt väder med snöblandat regn. Inga problem. Hemvägen bjöd på minusgrader och det snöade som fan och sikten var dålig. Det samtidigt som man kände hur såphalt det blivit under bilen. Kunde dessutom ha krockat med en bil som snurrade ut i diket.

Tränade idag och kroppen kör på tom tank, känns det som. Den har ingen ork. Om vi ska fortsätta med biltermer så säger jag att jag tror att oljetråget gått. Då är det illa... Men jag jobbar på. Och hoppas på att jag inte börjar bli sjuk nu.
Bloggen lär nog inte vara så aktiv de närmasta dagarna: Deadline på fredag och jag har mycket att göra klart...



Kommentarer:
Postat av: Guckan

Oj.. låter som du behöver gå ut o ta några öl!

2009-03-04 @ 02:34:53
Postat av: Esbe

Det är inte lätt när det är svårt... Jag förstår vad du snackar om. Känner igen mig mycket väl. Fast vem vet, det kanske ändå inte är samma sak som jag känner igen mig i.



Lycka till med deadlinen!

Postat av: Madzia



mm... get it! Men du, helt helt ensam e du inte..bar så du vet! :)

kramis

2009-03-04 @ 20:48:32
URL: http://madzia.blogg.se/

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits