.SIGNERAT:LAURELBRANCH.

Och... *pang* där stack pucken upp i krysset!
Okej, det var önsketänkande. Pucken träffade mål iaf. Ganska hårt.
Slutsatsen är dock glasklar.
Jag kan fortfarande skjuta lite slagskott... Hehe. Sköt några puckar på fem-kampsjippot i söndags, där jag tog några bilder till tidningen. Såg att de ställt dit en målvakt som motade puckar. Klart man blev sugen att damma av sina rätt så avdankade kunskaper. För att se om man kan. Fortfarande. Bara för att... Ja, ja. Nog om det.

Deadline på fredag. Sjukt mycket på gång. Jobb hela veckan ut, blir ingen himmelsfärd för mig imorgon. Innebandy SM fredag-lördag. Gala på lördagskvällen. Förbundstämma på söndag. Först på tisdag kan jag andas ut. Har jag räknat med. Har man dock det här jobbet, vet man aldrig...

---

Inget mer än så. Jag älskar det här gänget!!!

Kroppen känns sjukt fräsch, trots att jag haft magkrångel och hård träning och lite brist på mat (på grund av magkrånglet. Först nu känner jag mig någorlunda ikapp). Någon träningsvärk syns inte alls till. SM är nästa helg, den 22-23 maj rättare sagt. Då står jag och mitt lag på planen beredda att offra en hörntand eller fler, för att försvara vårt guld från ifjol.

Det är inte elitnivå på turneringen, nej, men tempot blir alltid ett snäpp högre än i seriespelet. Alla lyfter sitt spel. Det finns domare dömt SM-turneringarna och bedömt spelet som god division II-klass. Det är väldigt bra med tanke att vi i Örebro sedan ett par år tillbaka spelar till vardags nere i division V.
Anledningen är enkel: Ett SM-guld är prestigefyllt. Som fan. Jag har varit med om att vinna fyra stycken guld på tio turneringar. Och jag är inte mätt. Vill gärna vinna ett femte. Vi lirar dessutom på hemmaplan och är de som ska försvara titeln. Det är kul och en utmaning i sig. Det är alltid lättare att jaga ett guld än att försvara ett. Ja, ni förstår varför jag är jävligt sugen. På att spela. Och vinna. Det redan nästa helg. Och gärna fler gånger. Jag hatar att förlora oavsett om det gäller fyra i rad eller innebandy. Men jag blir mindre odräglig idag än när jag var en liten sork. Typ i femman, då kunde jag fälla en tår eller två efter en förlust på gympan...

Ikväll är det träning. En av de sista innan SM. Och jag är, som rubriken visar - SJUKT SUGEN. Jag vaknade upp imorse och jag kände hur kroppen skrek efter INNEBANDY. Synd att SM inte är här redan nu. Jag hoppas att formen håller i sig.
Och lagfesten, den ser jag fram emot. Med eller utan guld, det skiter jag i. Kanske vi skulle ha den hemma hos mig igen? Vi får se. Håll det spontant, va?

Fick vila det första passet igår, sen körde jag som vanligt på eftermiddagspasset som var hela tre timmar långt. Idag hade vi tre timmars träning igen. Nu blir det soffläge resten av kvällen, med hockeyfinalen mellan Kanada och Ryssland som sällskap. Hur jag känner mig? Jag känner mig som mannen på bilden:

- Ganska mossig... Min kropp är helt söndersprungen.

Vaden höll, jag lade den på spikmattan i en kvart både igår och idag och hade på en del tigerbalsam. Imorgon kommer det nog att kännas...
Magen? Den känns helt ok. Vår tränare avbröt träningen idag - magen började krångla. Det visade sig att han också käkat kebab på Brunnsparken vid lunch idag. Så nu vet vi med största säkerhet att det var nåt skumt med kebaben där.

Gastrocnemius och ventriculus, dagens trilskande kroppsdelar vill tacka för allt idag. Ventrikeln har varit ganska snäll ikväll, men - jag vill inte ropa hej... Ni vet.

Imorgon: Träningsläger.
Medverkan högst osäker. Hoppas på ett mirakel under natten.



Godnatt gott folk!


(Svar: Ev. blödning i ena vadmuskeln och en krånglande magsäck - spela innebandy med ett ben och utan energi är nog inte så smart...)

... före man kommit över bäcken är dumt. Det visade sig vara dumt att tokhylla kebaben jag åt igår. Mitt i natten började magen rumbla och dåna. Varje gång det blev nån kris, sprang jag till toan - men magen lugnade sig direkt få fort jag satt mig på toastolen. Det hände inte ett skit. (förlåt, kunde inte låta bli)

Hela natten blev alltså ett springa-till-toa-race. Enerverande. Sen när jag vaknat, något trött efter nattens springande mellan sängen och toan kände jag mig illamående. Spyfärdig. Men inget hände då heller. Nån gång efter lunch blev det bra igen.
Tills jag köpte en macka ute på Marieberg. Då började magen hoppa runt och spela banjo i buken på mig. Kände mig som en oinbjuden gäst i min kropp. Vad fan har jag gjort magen? Nu har läget stabiliserats. Än så länge.

Säga trevlig helg? Vågar jag inte säga. Inte än.

Jag och Klas.

Hälsade på hos Klas idag. Blev en helkväll, vilket var ett bra tag sedan. Kvällen började med att vi missuppfattade varann: Jag sa att vi skulle ses vid hans jobb men han hann tydligen sticka hem. Fick istället bila över hela Örebro. Väl framme fick jag syn på ett litet slagfält vid hans villa.

Hans trädgård var helt uppgrävd åt helsike. Jag visste att han höll på med att fixa dränage för väggen så att han kan inreda källaren. Men att det skulle se ut som en riktig vallgrav hade jag ingen aning om. Man fick lista ut hur man kunde gå in. Till slut fick man syn på den fiffiga träbrygga han fixat mellan vallgraven och dörren. Sagt och gjort. Klev in och lyckades fläcka ned hans hall av all lera jag fått på skorna. Skitsamma, sa Klas, som bara var glad över att jag kom över. Sen satt vi o snackade i flera timmar. Vi började kvällen med en kebabtallrik vid Brunnsparken. Den smakade över förväntan! Kebab känns ofta billigt gjort, men kebabköttet jag åt idag var verkligen en av de bästa jag smakat i mitt liv. Och det är inte lite kebab den här kroppen ätit i sitt liv... Så det är ett jävligt bra betyg ska ni veta. Vi pratade om allt och lite till. Som riktiga vänner gör.

Klas, du är den kompis jag känt längst av alla. Jag vet inte hur jag ska säga det  här. Mer än att jag kan bara tacka dig för allt. Och för ikväll förstås. Det känns alltid som igår oavsett hur lång tid det gått. En vänskap som bestått i 26 år nu och kommer att bestå ett bra tag till - livet ut.

Firma Carlin & Lagergren: Två något onyktra namnbröder tillika ortsbröder: båda är födda i Uppsala och bär samma förnamn.

Tack alla som förgyllde min kväll på valborg! Grillfesten gick galant. Jag var den som grillade åt alla. Vet inte varför det blir alltid jag som får den rollen men folk litar tydligen på mitt omdöme när det gäller mat vilket är såklart en ära.
Sen sänktes ett par öl på Strömpis - det var stället man festade på gymnasiet. Finns flera oförglömliga kvällar jag haft på Strömpis. På senare år har stället varit dött. Och jag har inte varit där på länge - tror faktiskt det var fyra-fem år sen sist. Nu har det blivit två gånger på lika många dagar. Mitt intryck är: Nu är Strömpis tillbaka. Det med råge. Mig ser man med största säkerhet där igen.

Det fälldes en del sköna kommentarer igår. En av konversationerna som gick lite galet var följande:
Hanna och jag står inne på toan och pratar. Jag berättar om kvällen på Strömpis dagen innan.
- Jag var där för att min kompis Wrangler... (inser direkt att nåt inte stämmer)
Hanna gör tydligen samma upptäckt och undrar:
- Heter han så?
Jag ler och fortsätter:
- Nej, det är ett jeansmärke. Han jobbar PÅ Wrangler menade jag. Och de hade en kväll där så man kom förbi och sa hej. Det var en kul kväll!
Konversationen fortsätter i ett par minuter innan Hanna kommer på att vi står inne i toan av alla ställen:
- Vet du var vi är?
- Oj  just det, vi står ju inne i toan och pratar.
*Vi skrattar*

Malin från sthlm (fanns fyra stycken Malinor på festen!) drog till med:
- Där det finns stjärterum, finns det hjärterum!
(Angående att det var något trångt hos Malin och Johan) Problemet var att det egentligen... Ja, ni vet att man säger tvärtom. Malin upptäckte dock felsägningen snabbt. Det blev ett gott skratt runt bordet. Ett hjärtligt sådant. Eller ett stjärtligt om än sägör...

---

Imorse vaknade jag och det första jag såg var Lotta Schelin.
Det vindsnabba fotbollproffset tittade på mig och hennes bländvita leende smajlade mig rakt i plytet. Inget man väntade sig att vakna till, något blytung. Verkligen inte. Hade tydligen läst tidningen S och somnat. Med lampan tänd. Men det var iallafall trevligt att få vakna till ett leende. Alltid något.
Tack, Lotta (tror jag?)



Dock så påminner det om någonting jag saknar. Att få le, och få ett leende tillbaka av nån man tycker om på morgonen.
Det kan verkligen göra en dag.

(När det har skurit sig i fingret, när det ser ett djur, när det ser sig i spegeln, när det kommit in i skafferiet, när det får en kringla, när det får ölsupa, när det får en hund)

Vilken tidlös illustratör Oskar Andersson är/var! (Vad ska man säga om en tidlös död person?)
Denne legend blev tyvärr bara 29 år. Han sköt sig 1906. Denna odaterade illustration är då en bra bit över 100 år! Helt otroligt.
En annan briljant teckning är Mannen som gör vad faller honom in:

... Till och börja med. En comeback är förstående.



Matchen blev en succé! 600 kom, vi fick in 40 000. Nu har vi spelat in totalt 80 000 på två matcher.
Matchen förlorades med 23-7... Michael "Kaka" Rasi var Patrik Allstars gigant med 3 mål 2 assists. Bra fiskat, Rasi!
Det är ändå inte där matchen ska vinnas utan den utanför planen - den mot cancern.
Och vi har som sagt fått in 80 000 som kan hjälpa cancerforskningen i deras arbete, vilket känns jättebra. Vi gör något kul för en god sak. Det kan inte bli bättre än så!

Satt bredvid Robert Nordmark och mittemot Tommy Sjödin på banketten. Var jättetrevligt! Fick tipset att besöka Lugano när jag är i Schweiz nån gång av Sjödin. Det var nämligen hans bästa tid som hockeyspelare. "Bästa stället, bästa käket, bästa miljön man kan bo på ute i Europa! Ett måste!" sa han.
Sen tog kvällen skruv när vi gick vidare till Flustret. Bland annat bjöd Nordmark på en show modell större. Har nog aldrig skrattat så mycket med (eller snarare åt) ett NHL-proffs! En helt sanslös kväll - den kommer jag att inte glömma i första taget.

---

En liten sammanfattning på vad som skett:
Innan påsk hade jag en härlig tvåtimmars promenad med N och hunden Q, en mysig hund i sina bästa år. Att han varit galen bara nån dag innan av alla löpande tjejhundar och hade sovit nada och bara pipit utav helvete märkte man inte alls av.

Sen fick jag besök av mina föräldrar på påskafton och helt spontant sa jag till dom att jag ville snygga till min balkong - sagt och gjort, vi fixade till den och köpte in ett nytt bord och stolar. Inne i IKEA träffade pappa på en gammal kollega till honom som jobbade på en annan tidning i hans koncern. Det visade sig att han gift sig med en tös från Gotland och att pappa kände till folk hon kände på Gotland. Världen är bra liten ibland..! Nu kan jag käka frukost där, vilket jag självklart gjorde imorse:
Jordgubbskräm med mjölk - det är sommar för mig.

Sen blev det Västerås där jag hade en av de bästa påskmiddagar jag haft. Sen har jag hunnit ta en deadline till - orsaken till bloggtorkan. Men nummer 3 kommer att bli grym. Direkt efter deadlinen blev det grillpremiär hemma hos mig. Det var härligt. God mat, rödtjut och bra sällskap. Det är svårt att inte trivas då. Jag är glad för det lilla.

Sen lyckades jag få min första bot. Det som cyklist. Jag och Henke sneddade över den enkelriktade cykelfilen via viadukten vid Örebro Södra station, vi tänkte oss en snabb sväng med näsan mot Ånstagatan. Icke sa Nicke. Två poliser väntade runt knuten där de hade sällskap med en handfull andra numera kriminella cyklister. De vinkade in oss. 500 spänn, tack.

Träningen är igång inför SM men det märks på oss i laget att säsongen har varit för lång. Ett SM på andra halvan av maj, det är ingen höjdare. Men väl där på planen när man möter Hephata och de andra lagen - då offrar man sina hörntänder för sitt lag. Vi ska försvara vår titel på hemmaplan vilket blir tufft som fan, men vi har inga planer på att släppa från oss pokalen. Glöm det.
Jag och grabbarna med pokalen ifjol. Den ska fortsätta vara där den är - i vårt prisskåp! Är det tänkt.

Sist men inte minst:

Mamma och Pappa - Tack för att ni finns! Ni är bäst!

Ni som är i Uppsalatrakten eller har möjlighet att ta er till Uppsala, åk till Gränbyhallen  idag och se oss spela för minnet av vår lagkompis Patrik som dog i leukemi för tio år sedan! Vi möter Hockeyhjältar, vars lag består av Per-Erik Eklund, Willy Lindström, Tommy Sjödin och Pär Djoos och många fler.

En sevärd match alltså.

Matchen börjar kl 15.00, biljettkassan öppnar kl 14.00. Kaffe och dylikt säljes billigt. Allt går oavkortat till blodcancerfonden.
VÄLKOMNA!

Detta hände igår kväll:
Precis hemkommen från Leksand - när jag kom i princip direkt därifrån hade jag ingen aning om att vi skulle träningsspela mot Almtunas veteraner, Red Army. Väl framme letade jag i omklädningsrum efter omklädningsrum var grabbarna var. Till slut hittade jag dom och spelade matchen. Vi förlorade med 8-12, om jag minns rätt.

Det var kul att spela en hel match, mindre kul var att mina skridskor var slöa igår. Lånade Wattmans klubba efter halva matchen med min gamla klubba, som sög. Blev plötsligt bättre. Höll på att göra ett mål, men Jocke Rengren i målet gjorde årets TV-räddning...
Frej såg fortfarande ut som en sliten (men mycket bättre) NHL-back. Sahlström snurrade som vanligt och åkte slalom vid ett tillfälle. Drutten kom och lirade i hängslen och var bra som vanligt. Han är inte med på lördag. Ett avbräck. Wattman dök upp, roligt! Granath var ett offer för Röda Armén. Jalstrand gjorde några Hasek-moves, vilket var snyggt men kanske inte så effektivt vilket syntes på måltavlan: 12 mål i baken...
Mackan var bra. Brink spelade smart igen (som om det var nåt nytt). Rasi hade fortfarande leopardmönstrade handskar och han är inne i ett stim: Målformen är det inget fel på.
Imorgon: Sista träningen innan det smäller på lördag. Innan dess väntar lite jobb.

---

Henke o jag smått dragna på Kristofers och Matildas fest i lördags. Fotografen Pepe var ännu mer dragen (märks det, någon?).

Det var skönt att träna även om tanken slog rött redan efter tjugo minuter. Man såg på klockan och tänkte: "Fan, är det timme kvar..!". Man fick blodsmak direkt. Men: Det var kul att träffa grabbarna igen!

Hur det gick? Jon var klart bäst. Frej såg ut som en sliten gammal NHL-back. Brink smög runt och spelade smart som alltid. Sahlström gled runt oss som om vi var koner. Irriterande. Själv hade man problem med att lägga passningar dit man ville (kan jag inte lägga passningar, kan jag ingenting så det är ganska allvarligt). Men jag hängde dit två kassar vilket får ses som klart godkänt. Pålle lirade stundtals riktigt bra. Eger gled runt med sitt tonade visir. Sen har vi Rasi:
Han väntade vid blå som vanligt. Men något var nytt.
Låt mig förklara - denne Rasi lider av en svår sjukdom: Han har ett enormt bekräftelsebehov. Och han vill ha uppmärksamhet. Hela tiden. Han har alltid nåt för sig på gång. Denna gång var det inget undantag - han hade fixat hockeyhandskar i fuskpäls(!) och som dessutom var leopardmönstrade... Tolka det hur ni vill, jag tänker inte göra det... Min tolkning är redan klar.


Michael "Kaka" Rasi - en legend. Nu i leopardmönstrat.


Mina hockeyskydd. Ganska mkt att tänka på om man jämför med innebandysakerna.
Ändå går det som smort - det sitter i ryggmärgen, hur jag packar väskan, hur jag tar på mig skydden. Det är ändå något jag gjort i många år.

Bloggar från mobilen. Är i tåget nu på väg till Avesta. Är irriterad. Två tåg efter varann är försenade = jag missar mammas mat innan träningen. Tvingades ta ett tåg med en sanslös omväg. Och jag får nöja mig med en sunk-baguette så att jag överlever träningen. Inköplista pressbyrån: Offside Ramlösa Juice Baguette Fralla Russin En liten Geisha (chokladvarianten, inte den ni tänker på) Pris: 182 SEK. Tack så mycket, SJ. Jag ska inte sänka mig till er nivå. Jag tänker låtsas vara glad. Hela resan.

Jag ser ut som en slickad katt efter cykelturen hem i snöyran.

Missuppfatta mig inte - jag älskar snö. Men nu har jag fått nog. Jag vill ha vår nu... Är ganska trött på snö nu. Cyklade hem från en superb middag med bland bröderna Sundqvist på Pizza Planeten. Hanna kom och höll oss sällskap.

Blev enchildas för mig istället för burritos, som jag tänkt ta från början. I övrigt har det varit en intensiv dag. Full fart i mejlboxen och ett lyckat topphemligt lunchmöte.

Just nu har humöret sjunkit lite:
Jag deppar ikapp med min gråa soffa. Teven är mitt enda sällskap och inte ens den har nåt kul att erbjuda. Ja, ja. Snart är det nog sängen för imorgon väntar en lång dag med jobb i storstan.

Igår var jag och Ludde ute på Björnstugan och ölade. Väl ute på dansgolvet gjorde en aspackad finne utmanande moves som såg för jävliga ut. Han dansade som i trans. Helt för sig själv. Vi var flera som stod och tittade på.

Jag skrattade till slut och gav honom tummen upp för hans moves. Då rann sinnet över för honom, han trodde väl att jag stått och kollat in honom. Då blev det fart på bögfoben i honom. Han ville bjuda till dans.

Han skulle börja slåss: Han tog tag i min tröja o började slita i den och svära. Smockan hängde i luften. Jag kom loss precis när en knytnäve ven över ansiktet samtidigt som Ludde hann få bort mig från honom. Det finns ett passande ord för såna fulla finska bögfober som dessutom tar fel - jag är inte ens en bög.
Ordet är:

TÖNT.

PS. Jag och Ludde skrattade mig hela vägen hem. Tack, bögfob-finne. DS.


Finnen spelade i samma serie som denna ryss: